Vad betyder och hur uttalas rättsställning
Rättsställning uttalas rätts|ställ|ning.
Ordformer och varianter av rättsställning
Singular
- rättsställning
- obestämd grundform
- rättsställnings
- obestämd genitiv
- rättsställningen
- bestämd grundform
- rättsställningens
- bestämd genitiv
Plural
- rättsställningar
- obestämd grundform
- rättsställningars
- obestämd genitiv
- rättsställningarna
- bestämd grundform
- rättsställningarnas
- bestämd genitiv
Rättsställning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet rättsställning
Familjerätt är den del av civilrätten som reglerar familjens rättsställning och familjemedlemmars inbördes rättigheter och skyldigheter. Ibland räknas även förmyndarskapsrätten och arvsrätten till familjerätten. Även namnfrågor kan anses ligga inom familjerätten. De viktigaste svenska lagarna på området är äktenskapsbalken och föräldrabalken. Namnfrågor regleras i namnlagen och arvsrätten i ärvdabalken.
I nutida eller historiska samhällen med en låg grad av jämställdhet, låg grad av ekonomisk frihet för kvinnor och där mannen står som ägare av all egendom, har änkor i flera fall intagit en särskild rättsställning. Exempelvis har det ofta varit möjligt för änkor att fortsätta att äga eller driva en rörelse som ägts av deras avlidna make, även i de fall där det varit svårt eller omöjligt för en kvinna på egen hand att starta en sådan rörelse.
Beträffande utomäktenskapliga barns rättsställning rådde väsentliga olikheter mellan olika länders rättssystem. I Sverige bar barnet moderns medborgarskap, kyrklig gemenskap och hemort, och från och med Släktnamnslagen 1901 även hennes efternamn. Dessa barns rättsställning i fråga om arv hade då förbättrats något genom förordningen av 14 april 1866 och lag av 17 mars 1900. Barn utom äktenskap redovisades ofta i kyrkobokföringen endast tillsammans med moderns namn, speciellt under 1800-talet, under 1700-talet såg man mer allvarligt på "brottet" från kyrkan och sökte ta reda på fadern. Under 1900-talet var skambeläggandet mindre och ofta noteras även faderns namn om inte i födelseboken så i alla fall i församlingsboken.
