Sch Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet sch

1. Genius (eller genie, plural genier, uttalas med mjukt 'j', till skillnad från geni/genier, som uttalas med sch-ljud, är i den romerska religionen namnet på den personliga skyddsande som varje man ansågs ha och som följde honom från födelsen till döden. Det var ett väsen av gudomlig natur, men oskiljaktigt förbundet med individen. På samma sätt hade varje kvinna sin juno (ej att förväxlas med gudinnan Juno). Särskilt på födelsedagen, men även vid andra högtidliga tillfällen, offrade man åt sin genius och gjorde sig, honom till ära, en glad dag. Genien uppfattades i folktron egentligen som en god ande, men framställdes av filosoferna ibland som en ond. (källa)
2. Konsonantgrupp, konsonantklunga eller konsonantkombination uppstår när flera konsonantljud avlöser varandra i ett ord, utan mellanliggande vokal. Begreppet gäller språkljud och inte stavning. De nio konsekutiva konsonanterna i "Borsjtjschlager" utgör en konsonantklunga av längd fem ("r", "sj", "tj", "sch" och "l"). Det finns språk, i vilka inga konsonantklungor alls existerar, exempelvis hawaiiskan, som i orden Honolulu, Niihau, Kauai, Oahu, Molokai, Lanai, Kahoolawe och Maui. I språk som serbiska förekommer exempelvis srpski (som betyder just serbiska) med fem konsonanter i rad, men där är:et stavelsebildande, dvs det utgör kärnan i en stavelse. (källa)
3. De australiska språken saknar ljuden s, f, ch och sch. De skiljer inte heller på ljudande och ickeljudande som p och b samt t och d. Språken har dualisformer (tvåtal) utöver singularis och pluralis för pronomen och språken är ergativa. Räkneorden är svagt utvecklade och man har ofta bara räkneord för 1 och 2. (källa)