Vad betyder och hur uttalas sinfonia
Sinfonia uttalas sin|fonia [-i´a] -n sinfonior.
Sinfonia betyder äldre musikstycke.
Ordformer och varianter av sinfonia
Singular
- sinfonia
- obestämd grundform
- sinfonias
- obestämd genitiv
- sinfonian
- bestämd grundform
- sinfonians
- bestämd genitiv
Plural
- sinfonior
- obestämd grundform
- sinfoniors
- obestämd genitiv
- sinfoniorna
- bestämd grundform
- sinfoniornas
- bestämd genitiv
Sinfonia är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet sinfonia
Såsom former av den rena, absoluta instrumentalmusiken uppstod utom de nämnda redan under 1600-talet uvertyren (italienska sinfonia), sviten (en sammanställning av danser) och slutligen sonaten (vars första sats, lånad från uvertyren, utvecklade sig till vad man numera kallar sonatform). Huvudmännen för utvecklingen är Domenico Scarlatti, Kuhnau, Couperin, Sebastian och Emmanuel Bach, Stamitz, Haydn, Mozart och Beethoven. Med den sistnämnde kulminerar instrumentalmusiken i de stora cykliska kompositionsarterna (sonat, kvartett, symfoni) kulminerar. Efter Beethoven modifierade instrumentalmusiken sina givna former.
I Barockmusiken användes den italienska beteckningen Sinfonia för ett verk för orkester, ibland med sång. Sinfonia förekom i kyrklig musik men även i opera och baletter som ouvertyr.
