Självrättfärdig Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet självrättfärdig

1. Isabella är en av Shakespeares mest vältaliga hjältinnor, men hon framstår som hårdhjärtad och självrättfärdig i sin orubbliga övertygelse att hennes dygd är mer värd än broderns liv. Hon erbjuder sig i ett skeende också att ge sitt eget liv. Shakespeare skildrar ett kvinnlig martyrskap av själslig art, men framställer henne inte som något ideal. Hennes avsikt är att gå i kloster och Shakespeares publik var inte katolsk. Genom rollfigurens utveckling tycks Shakespeare ha velat göra förlåtelsen svårare och på så vis framhålla nödvändigheten av barmhärtighet. När Isabella låter Mariana ta hennes plats under kärleksnatten med Angelo, så är det inget Shakespeare tagit över från förlagorna utan hans egen turnering. Genom utbytet i sängen blir Mariana inte något offer för skamlig lust, hon sätts istället in i sina naturliga rättigheter eftersom Angelo svekfullt förskjutit henne efter trolovningen. I en stad där gränsen mellan rätt och orätt har lösts upp anstränger Isabella sig förtvivlat att tänka rätt. Hon uttrycker dock inga egna åsikter, men visar att hon kan de rätta svaren och svarar som i en tentamen. Hon prövar livet genom att spela det med sig själv som publik. (källa)
2. Den tyske psykologen Hans-Joachim Maaz skriver i sin bok Das falsche Leben (2017) att en normopat alltid är normal och anpassad, med ett överdrivet korrekt och konformistiskt beteende. Den tvångsmässighet med vilken normopaten motsvarar förväntningarna avslöjar emellertid att han lever ett oäkta liv. Maaz menar att inte bara normopaten är sjuk, utan också det narcissistiska samhälle vars tryck på anpassning han anpassar sig till. Med utgångspunkt i den aktuella situationen i Tyskland med å ena sidan medborgarprotester och å andra sidan en självrättfärdig elit behandlar Maaz den tilltagande ideologiska polariseringen i samhället och kopplar den till normopati. (källa)
3. Hon beskrivs som: "liten till kroppsbyggnaden, spröd men rak", hennes ansikte ska ha varit smalt, hennes ögon ljusa, kalla och orörliga, hennes läppar tunna. Hon beskrivs som högt intelligent, men också som sträng och självrättfärdig. Hennes tal ska ha varit skarpt sarkastiskt och passionerat. Krönikören Agrippa d'Aubigné sade om henne att hon hade "ett sinne mäktigt nog att leda de högsta affärer". (källa)