Skifferplatta Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skifferplatta

1. Kyrkan är byggd av granit från en gård i trakten. Granitfasaden har flera medeltidsinspirerade detaljer i likhet med många samtida kyrkor. Exteriören är i stort sett oförändrad sedan byggnadstiden. I dess mittparti finns en hög fönstergenombruten lanternin. Tvärskeppsarmar skjuter ut i norr och söder. I öster återfinnes koret och i väster ett gotiserande torn. Grundplanen får därigenom formen av ett grekiskt kors. Kyrkans tak är av trä belagt med skifferplattor. Lanterninen och tornspiran har kopparbeläggning. Kyrkan har återkommande drabbats av fuktskador, som har reparerats ungefär vart tionde år. Den mindre kyrkklockan är gjuten år 1768 och den större 1914. (källa)
2. Påfågelcikliden behöver ett stort akvarium, gärna med en volym om 500 liter eller mer. Gruset får gärna vara finkornigt, men fisken gräver gärna i bottensedimentet, varför det kan vara svårt att hålla den samman med växter. Förutom att gräva upp plantorna är det också vanligt att påfågelcikliden äter av dem, men kraftigare arter som exempelvis svärdsplanta kan fungera. Ett antal stora gömställen i form av rötter uppskattas, och några flata stenar – gärna skifferplattor – kan tjäna som leksubstrat i den händelse fiskarna leker. (källa)
3. Elkraften till gruvan kom mellan 1895 och 1911 från en Bolinder Munktell ångmaskin à 32 hästkrafter, kopplad till en likströmsgenerator. Åren 1911 och 1912 uppfördes en kraftcentral vid Väsmans strand. Kraftverket hade tre ångmaskiner med 650 hästkrafter vardera och dessa drev varsin generator. Anläggningen består av två parallella hopbyggda byggnader uppförda i kalksandsten med röda fogar och vitmålade putsband runt fönster, portar, hushörn och takkant. Taken är täckta med skifferplattor och kröns av var sin taklanternin. (källa)
4. Nuvarande huvudbyggnaden uppfördes på 1860-talet och var då rikt dekorerad sommarbostad med lövsågerier kring verandor, balkonger och fönster. Mot Mälaren fanns en inglasad veranda i två våningar. Sadeltaket hade svagt fall och täcktes av skifferplattor. (källa)
5. Villa Skärtofta (även Bernströmsta villan) är en byggnad vid Ringvägen 6-8 i Saltsjöbaden, Nacka kommun. Villan uppfördes 1897 för industrimannen John Bernström efter ritningar av arkitekt Gustaf Lindgren. Byggnaden ingår sedan 1929 i Kooperativa Förbundets konferens- och hotellanläggning Vår Gård. Den röda borgliknande tegelvilla med sina båda hörntorn, branta takfall och mönstrat takbeklädnad av skifferplattor räknas till den "pampigaste" i Saltsjöbaden. (källa)
6. Den dåvarande stadsplanechefen i Göteborg, Tage William-Olsson, lät samla allt serviceutbud vid Guldhedstorget. Undantaget var mjölkaffärerna som fick speciella lokaler, utspridda i området. För de kringboende blev torget en naturlig träffpunkt med butiker, postkontor, lekstuga, centralgarage, kollektivhuset samt bostäder för "den husliga arbetstjänsten." Restaurangen vid torgets nordöstra del hade även en uteservering, vilket skapade en bra miljö på torget. Planerna på en biograf skrinlades och istället uppfördes senare ett punkthus på platsen. Byggnaderna vid torget ritades av arkitekterna Gunnar Wejke och Kjell Ödéen. Betongplattor blandade med skifferplattor utgör torgets markbeläggning. (källa)
7. Anna Berg hade ett stort umgänge med såväl musiker som konstnärer och andra kulturpersoner under sina båda äktenskap. I Stockholm hade hon bland andra nära kontakt med skulptören Karl Ede och kompositören Henry Hill. Som granne i Skåne hade makarna Per Siegård och under Paristiden tillhörde bland andra Waldemar Lorentzon, Otte Sköld, Otto Carlsund, Erik Olson och Stellan Mörner umgängeskretsen. Christian Berg var också bekant med Alberto Giacometti, Fernand Léger, André Lhote och Le Corbusier. Det gavs således många tillfällen till konstnärliga impulser och intryck. Makarnas resor och besök vid kända kulturmål som de egyptiska gravarna och Venedigs S:t Marcuskatedral berörde Anna Berg starkt vilket hon dokumenterat i brev. Hon uttryckte sig ofta måleriskt i sina beskrivningar och relaterade också till sångkonsten. Efter att ha börjat experimentera med små målningar på skifferplattor finns en dokumenterad debut 1926 då Otte Sköld i makarnas ateljé uppmärksammade en oljemålning av Anna Berg som konstnärlig och gav uppmuntrande kommentar. En annan version är att Waldemar Lorentzon lånat ut sitt målarskrin till Anna Berg då hon uttryckt en önskan om att måla och att resultatet uppmuntrades av honom. Från denna tid var det måleriet som gällde för Anna Berg vilket hon uttryckte: "Nu målar jag mina sånger..." Hon debuterade med en utställning i Paris 1929 och i Stockholm 1931. Därefter följde flera utställningar såväl egna som samlingsutställningar. Hon var verksam fram till sin död även om hon hämmades i sin produktion av sin reumatiska sjukdom och slutligen hjärnblödning som medförde partiell förlamning. (källa)