Skräckinjagande Synonymer Betyder Uttal

• farlig
• hemsk
• läskig

Hur används ordet skräckinjagande

1. sedan sägs de förekomma i flera miljoner) och avbildas med ohyggliga och skräckinjagande gestalter. (källa)
2. I buddhistiska, konfucianska och shintoistiska tempel och kloster har tempelhundar tjänat både som vakthundar och som skydd mot onda andar liksom för andra rituella ändamål. Sådana raser är chow, pekingese, tibetansk spaniel, lhasa apso, shih tzu och japanese chin. Även mopsen antas ha liknande ursprung. Dessa hundar har ett utseende som påminner om de legendariska lejonhundar, en slags mytologisk varelse i orientaliska föreställningsvärlden. Även Sing Si eller lejondansen har liknande syfte. Lejondansen är en kinesisk tradition som dansas under helgdagar och viktiga evenemang, för att bringa tur och skrämma bort det onda. Tempelhundarna har trubbig nos och lejonman, plymsvansar och skall imitera lejonhundens skräckinjagande utseende. (källa)
3. I traditionell hinduisk kultur skiljer man mellan svastika (medurshakkors) och sauvastika (moturshakkors). Svastikan är en solsymbol och imiterar solens lopp över himlen (på norra hemisfären från öst till väst) medan sauvastikan symboliserar natten och krafter som förknippas med mörker, ibland med den skräckinjagande gudinnan Kali. (källa)
4. Efter sitt ursprung associerades jättarna med urtidens kaos och de vilda, otämjda naturkrafterna. De beskrevs som giganter som kunde kasta klippblock flera mil och som lämnade spår efter sig i landskapet i form av jättegrytor, flyttblock och gravhögar. De är fientliga mot all högre odling samt även till sitt yttre vanskapliga – omåttligt stora, månghövdade, svarthyade och skräckinjagande. Deras välde är Jotunheim (Jǫtunheimar), en av Yggdrasils nio världar, vilken tänktes breda ut sig bortom Midgårds gränser framför allt i norr och i öster, där ständigt snöhöljda berg och djupa skogar avskärmar människornas värld från jättarnas. I Jotunheim har de en väldig fästning kallad Utgård (Útgarðr) förestånden av den listige jätten Utgårdaloke (Útgarða-Loki). I Midgård bor de i mörka hålor eller vid jordens utkanter och ibland de vilda fjällen. De älskar mörkret och mörkrets gärningar, i synnerhet är detta fallet med de jättinnor, som kallas mörkridor (isl. myrkriður) och färdas omkring nattetid, ridande på ormtyglade ulvar, och bedriver allt ofog (jämför Hyrrokkin). Överraskas dessa onda varelser av solens ljus, förvandlas de till sten. Det är mot detta jättesläktens avskum, som Tor för en ständig kamp. (källa)
5. Inom den tibetanska buddhismen delas såväl livet som döden in i sex mellanstadier (bardo). Såväl den vakna tillvaron som drömtillvaron anses vara ett mellanstadium. Lärdomarna om bardo fokuserar i regel på mellanstadierna när en varelse dött. I dessa upplever och ser den döde en rad olika ting, såväl behagliga som skräckinjagande. Under de olika mellanstadierna i dödsriket kan personen nå upplysning om denne vet vad den skall göra, eller om någon utomstående hjälper den vid rätt tillfälle och på rätt sätt. (källa)