Vad betyder och hur uttalas slavisera
Slavisera uttalas slav|is|era -de.
Slavisera betyder göra slavisk.
Ordformer och varianter av slavisera
Aktiv
- slavisera
- infinitiv
- slaviserar
- presens
- slaviserade
- preteritum
- slaviserat
- supinum
- slaviserande
- presens particip
- slavisera
- imperativ
Passiv
- slaviseras
- infinitiv
- slaviseras
- presens
- slaviserades
- preteritum
- slaviserats
- supinum
Perfekt particip
- slaviserad en
- ~ + subst.
- slaviserat ett
- ~ + subst.
- slaviserade den/det/de
- ~ + subst.
Slavisera är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet slavisera
Stadsnamnet Splits etymologiska ursprung är inte klarlagt. Den vanligaste teorin är att namnet kan härledas från den i området vanligt förekommande växten spanskginst. De grekiska kolonisatörerna som under antiken grundlade en bosättningen på platsen för dagens Split kallade kolonin för Aspálathos (Aσπάλαθος) eller Spálathos (Σπάλαθος) – det grekiska namnet för spanskginst. Efter att bosättningen blivit en romersk besittning förvanskades namnet med tiden av romarna till Spalatum eller Aspalatum. Romarnas latinska namn utvecklades under medeltiden till Aspalathum, Spalathum, Spalatrum och Spalatro på det lokala dalmatiska språket. Under folkvandringstiden invandrade slaviska folkstammar till området och deras prägel på staden kom med tiden att växa sig allt starkare. Det slaviserade namnet för staden blev Split eller Spljet. Den italienska namnformen Spalato fick från tidigmodern tid fram till 1900-talets början internationell spridning och var det namn som främst användes internationellt. Först efter första världskrigets slut år 1918 och upprättandet av den nya sydslaviska staten Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike blev det kroatiska (slaviska) namnet för staden officiellt.
Ätten är även känd under de italienska namnformerna di/de Sorgo, Surgo, Sorco och Surco som alla härstammar från växtsläktet sorghum. Det slaviserade (kroatiska) namnet 'Sorkočević' är en härledning av det italienska namnet och förekommer även i varianterna Sorgočević, Sorgoč och Sorkoč. Från 1300-talets andra hälft användes det italieniserade namnet 'Sorgo' nästan uteslutande för ätten i officiella och formella sammanhang.
På 300-talet hade romarna inrättat ett befästningsverk på platsen där Rijekas gamla stad ligger. De kallade befästningen för Tarsatica. Sedan den frankiska markgreven Erik år 799 dödats i ett slag mellan franker och kroater raserade frankerna Tarsatica. Efter att frankerna lämnat området kom den lokala liburniska och romaniserade befolkningen snart att slaviseras. Namnet på det tidigare försvarsverket och samhället fördes då över till den närliggande höjden som idag kallas Trsat och som är en slavisering av det ursprungliga namnet.
