Vad betyder och hur uttalas slavisk
Slavisk uttalas slav|isk -t -a till ¹slav till ²slav.
Ordformer och varianter av slavisk
Slavisk är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet slavisk
Svantevit – en fyrhövdad krigsgud i slavisk mytologi.
Lada (gud) – en gudinna i slavisk mytologi.
Tsar (makedonska, bulgariska, serbiska, ukrainska: цар, ryska: царь) är en slavisk titel för en monark, etymologiskt härstammande från den romerska titeln caesar, precis som svenskans ord kejsare och har historiskt varit en titel på härskarna Bulgarien, Ryssland och Serbien.
Maja är ett kvinnonamn, en germansk, skandinavisk och slavisk form av Maia från den grekiska mytologin. Det är även en svensk kortform av Maria, som använts sedan 1300-talet.
Marscher förekommer som inslag i musikdramatiska verk såsom operor (till exempel arian Non più andrai farfallone amoroso ["Säg farväl lilla fjäril till nöjen"] i Figaros bröllop av W. A. Mozart) och baletter, i symfonier (till exempel Marche au supplice [Marsch till avrättningsplatsen] ur Symphonie fantastique av Hector Berlioz), eller som fristående stycken för symfoniorkester (till exempel Slavisk marsch av Pjotr Tjajkovskij), för piano (till exempel Marches militaires av Franz Schubert), m.m.
Under slutet på 1300-talet och en bit in på 1400-talet ingick hela östra Rumänien i Polen-Litauen. Tidigare också, som slavisk stat åren 1054–1132, fast då i Kievriket.
Slav kommer ursprungligen från de slaviska gruppernas ord för sig själva, "Slověnci" (berömda, beryktade), som gav upphov till östromerska sklabos (580 e.Kr), betydande "person av slavisk folkstam". Sedan har det via latinets sclavus (c:a 800 e.Kr) kommit till svenskan – i betydelsen av ägd, ofri människa – allra senast på 1600-talet. Anledningen till betydelseglidningen tros vara de långvariga krig mellan Bysantinska riket och de slaviska områdena, under vilka stora mängder slaviska krigsfångar blev gjorda till egendom.
