Spårvägstrafik synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas spårvägstrafik

Spårvägstrafik uttalas spår|vägs|traf|ik.

Ordformer och varianter av spårvägstrafik

Spårvägstrafik är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet spårvägstrafik

Linjetrafik är när ett fordon eller fartyg används för persontransporter, för vilka ersättningen bestäms särskilt för varje passagerare och som följer en fastställd tidtabell. Begreppet förekommer även när det gäller transporter av gods då t.ex. en lastbil kan gå enligt speciella tidtabeller och på speciella sträckor på samma sätt som en buss i linjetrafik. I någon mån kan även järnvägs- och spårvägstrafik kallas för linjetrafik.

Ursprungligen sköttes all järnvägstrafik på svenska järnvägar av ångloksdragna tåg. Under 1880- och 1890-talen skedde en snabb teknisk utveckling, till exempel genom den allt bättre förbränningsmotorn. Även eltekniken utvecklades och runt sekelskiftet 1900 kom eldriften i bruk inom lokaltrafik och spårvägstrafik. Elektrifieringen av järnvägarna i Sverige inleddes också åren efter sekelskiftet, till exempel elektrifierades Malmbanan på 1910-talet. Stambanenätet var inte till sin huvuddel klart förrän under 1940-talet. Det fanns emellertid ett omfattande spårnät av flera olika spårvidder som inte ansågs lönsamma att elektrifiera, utan här fortsatte man med ångdriften. Ångdrift var mycket dyrt, i slutet av 1930-talet beräknades driftkostnaden för ett litet ångtåg vara ca 2 kr/km, medan den förälsbusståg var ca 80 öre/km. I 2019 års penningvärde motsvarar detta c:a 58 kr/km respektive 23 kr/km, räknat på 1939 års penningvärde. Inte förrän på 1920- och 1930-talen ansågs förbränningsmotorerna vara pålitliga och effektiva nog för att ersätta ångdriften. Flera järnvägsföretag experimenterade tidigt med olika rälsbussliknande lösningar för att få ner de höga driftkostnaderna. Under 1920-talet tog till exempel Kalmar-Berga Järnväg och Östra Centralbanan fram lösningar som byggde på ombyggda landsvägsbussar.

Det finns ingen reguljär spårvägstrafik, men det har funnits i Köpenhamn, Århus och Odense (se Spårväg i Danmark). I Århus är en ny spårväg under byggnad (artikel). Det finns även planer på nybyggen i västra Köpenhamn (artikel) och i Odense. Det finns en museispårväg nära Ringsted.