Spårväg Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet spårväg

1. Redan innan vinterns snö har kommit, kan det förekomma halka på grund av nattfrost. I Sverige är det numera lag på att ha vinterdäck från mitten av november. Järnväg och spårväg kan drabbas av lövhalka. (källa)
2. Som järnväg räknas vanligen inte lokala spårtrafiksystem såsom spårväg, spårtaxi, tunnelbana eller gruvspår. (källa)
3. Plankorsningar förekommer ofta när man talar om en korsning där bilväg och järnväg korsar varandra i samma plan. Enligt förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner är en plankorsning "en korsning i samma plan mellan en väg och en sådan järnväg eller spårväg som är anlagd på en särskild banvall". Knappt 3000 är i Sverige försedda med någon typ av vägskyddsanläggning för att förhindra vägtrafikanterna från att korsa järnvägen när ett tåg närmar sig. Järnvägstrafiken ges företräde framför vägtrafiken i plankorsningarna, då tågen har en mycket längre accelerations- och bromssträcka samt genom sitt spårbundna läge ingen möjlighet till att väja såsom vägtrafiken har. (källa)
4. Kontaktledningen är normalt inrättad som luftledning, det vill säga den har formen av en lina av metall, som hänger ovanför banan i dess längdriktning. Även strömförande skenor under jord, bredvid eller över spåret förekommer. Ordet "luftledning" används idag inte i järnvägssammanhang, och inte heller i spårvägssammanhang, tidigare har spårvägarnas kontaktledning benämnts som "luftledning". Luftledning kan i princip vara vilken spänningsförande blanktråd som helst som används som kraftledning, vanligtvis mellan kraftverk, ställverk och förbrukare. (källa)
5. Perrong (av franska perron = trappa, av pierre = sten) är den upphöjda yta som passagerare väntar på eller stiger på/av ett spårfordon. Benämns även plattform och refug vid spårväg. Motsvarande för gods kallas lastkaj. (källa)
6. Spårväg – en typ av spårtrafik med spårvagnar. (källa)
7. En snabbspårväg är en spårväg som både går i vägar och på egen banvall. Förortsbanor för trafik mellan förorter och en stadskärna eller för trafik mellan förorter. Om den fortsätter planskilt genom stadskärnan benämns den ofta som en premetro eller mer generellt stadsbana. En spårväg med egen banvall men med gatukorsningar blir klart långsammare både om det är med eller utan trafiksignaler. (källa)
8. En bergbana (tyska: Standseilbahn, engelska funicular, franska funiculaire) är en typ av spårtrafik med större stigningsvinkel än vad som är normalt för järnväg och spårväg. För att klara stigningen utrustas bergbanan med en eller flera stållinor. Bergbanor förekommer ofta på skidorter, där de byggdes när alpin skidsport var i sin linda, innan de huvudsakliga skidliftarna hade utvecklats och bergbanor tillhör just därför huvudgruppen skidlift. De bergbanor som idag påträffas på skidorter härstammar ofta från slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet. Inte sällan är de moderniserade med nybyggda vagnar och utbyggt säkerhetssystem, men det förekommer också relativt nybyggda anläggningar. (källa)
9. Se huvudartikel Kabelspårväg. (källa)
10. Spårväg är en typ av spårtrafik med spårvagnar, som oftast används för lokal passagerartrafik i städer. Spårvagnstrafiken kan gå i gator och vägar tillsammans med andra fordon, eller på egen banvall, vilket mest förekommer i förorter som är planerade samtidigt som spårvägen. Vanligen förekommer inga särskilda stationsbyggnader eller höga plattformar. Avstånden mellan hållplatserna kan variera kraftigt. Det som främst karaktäriserar spårvägen, jämfört med järnvägen, är dess större flexibilitet i stadsmiljön. Den kan ha skarpare kurvor (neråt några tiotal meter) och brantare lutningar än en konventionell järnväg. Detta är egenskaper som gör den lämpad för stadsmiljö. Fjärrblockering saknas ofta och hastigheterna är ofta låga. (källa)