Vad betyder och hur uttalas stenfot
Stenfot uttalas sten|fot -en; pl. stenfötter äv. -ar.
Ordformer och varianter av stenfot
Singular
- stenfot
- obestämd grundform
- stenfots
- obestämd genitiv
- stenfoten
- bestämd grundform
- stenfotens
- bestämd genitiv
Plural
- stenfötter
- obestämd grundform
- stenfötters
- obestämd genitiv
- stenfötterna
- bestämd grundform
- stenfötternas
- bestämd genitiv
Alternativa böjningsformer plural
- stenfotar
- obestämd grundform
- stenfotars
- obestämd genitiv
- stenfotarna
- bestämd grundform
- stenfotarnas
- bestämd genitiv
Stenfot är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet stenfot
Vid gärdesgårdar av amerikansk typ, split-rail fence, utgjordes gärdslena av kluvna stammar av rötbeständiga lövträd, till exempel amerikansk kastanj eller falsk akacia. Gärdslena lades på en stenfot eller direkt mot marken och staplades ändvis mot varandra som timmerknutar, vilket gav gärdesgården ett zickzackformat utseende. Ibland stöddes hörnen av störar eller stöttor.
Skada av den äkta hussvampen är den allvarligaste av alla brunrötesvampar då den kan bilda och transportera fukt själv och på så sätt skapa en gynnsam miljö av fukt. Fukt kan komma från till exempel läckande tak, avlopp samt vattenledningar. Även kondens från en kallvattenledning kan vara tillräckligt. Avsaknad av eller bristfälliga fuktspärrar i våtutrymmen eller skador på dessa kan bidra till en gynnsam miljö. I äldre hus finns inte grundisolering mot stenfot eller sockel, här kan syll eventuellt suga upp fukt från sockeln. Saknad eller bristfällig ventilation av husgrunden är en bidragande faktor till svamptillväxt.
Två av nämndens ledamöter, stadsnotarie G Svanberg och grosshandlare Koch, ville godkänna ansökan och fick stöd av stadsarkitekten Victor von Gegerfelt. Denne hävdade att enligt byggnadsordningens paragraf 39 skulle ett trähus läggas på en grundmur och för att skydda trähuset mot markfukt, måste huset enligt paragraf 34 förses med stensockel eller så kallad fotmur. Källaren bildades då av grundmuren och fotmuren. I byggnadsordningen föreskrevs inget om höjden på fotmur/källare utan i paragraf 55 endast att ett trähus inte fick uppföras i mer än två våningar eller 34 fot (man använde duodecimalsystemet som bas där en verktum är 2,4742 cm x 12 = en svensk fot, alltså 34 fot = 10,08575 meter). Detta måste tolkas så, enligt Gegerfelt, att det inte fanns något hinder i byggnadsordningen att uppföra ett trähus med 10 fot (ungefär 3 meter) hög fotmur om denna tillsammans med de två våningarna av trä höll huset inom 34 fot. Han menade att stenfoten skulle betrakta som en källare ovan jord. Detta var en fördel i "sanitärt hänseende" med tanke på den fuktiga blåleran i byggnadsgrunden, oavsett om källaren användes till "salubodar, werkstäder eller boningsrum". Gegerfelt ansåg inte att paragraf 29 var tillämpbar, eftersom den gällde när en våning av trä byggdes på ett stenhus. Den aktuella konstruktion var ju ett tvåvånings trähus med högre eller lägre stenfot. Han hänvisade även till att äldre träbyggnader på stadens område hade uppförts med en fotmur om 8 till 10 fot, och att senare nybyggnader haft en fotmur av 3,4 till 6 fots höjd.
