Vad betyder och hur uttalas storfurste
Storfurste uttalas stor|furste.
Ordformer och varianter av storfurste
Singular
- storfurste
- obestämd grundform
- storfurstes
- obestämd genitiv
- storfursten
- bestämd grundform
- storfurstens
- bestämd genitiv
Plural
- storfurstar
- obestämd grundform
- storfurstars
- obestämd genitiv
- storfurstarna
- bestämd grundform
- storfurstarnas
- bestämd genitiv
Storfurste är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet storfurste
Litauen kristnades sent, inte förrän år 1387. Litauen var en europeisk stormakt under medeltiden. Dess förste storfurste Mindaugas I räknas som Litauens förste och ende krönte kung. Kröningsdagen 6 juli (år 1253) är idag en officiell helgdag i Litauen (anges som "Statehood day"). En union bildades 1573 med grannlandet Polen vilken sträckte sig ända ner till Ukraina (se Polen-Litauen).
I regel fanns en hierarki av titlar, så att herren över en vasall hade förnämsta titeln, och om vasallen hade egna vasaller under sig, hade dessa vanligen lägre titlar, men maktförhållanden kunde göra att en kung i ett svagt rike kom att hamna under en herre med lägre titel. En rangordning med europeiska adelstitlar kunde vara kejsare-kung/storfurste-furste-hertig-greve etc. För att få ta en titel, insättas på en post eller erövra ett område och så blir dess härskare, kunde herren kräva att vasallen kom och bad om tillstånd. Exempelvis måste de östeuropeiska vasallstaternas furstar (Kievriket) under den Gyllene hordens välde resa till khanen, ibland ända till mongolernas huvudstad Karakorum, för att betyga sin underdånighet och få rätten till sitt vasallskap och furstetitel. Vanligen ärvdes tronen och vasallskapet av äldste sonen eller äldste brodern, beroende på rike, och i vissa fall av döttrar eller makar (ex. jure uxoris).
Riket började med furst Daniel I (1261-1303) som 1283 fick Moskva som ett arv av sin far, Alexander Nevskij av den jurjevitiska grenen av rurikdynastin, men redan på 1320-talet lades Vladimir-Suzdal under Moskva. Daniels son Jurij (1281-1325) gifte sig med en dotter till Gyllene hordens ledare sultan Mohammed Öz Beg och bildade en avgörande allians mot andra riken i Ruteniens område. Han fick lov att ta sig titlarna storfurste av Moskva och från 1317 även av Vladimir, och gavs frihet att expandera sitt rike under betalande av tribut (andra uppgifter anger Vasilij II som den förste med titel "storfurste"). Även efter Jurij kom bägge att tillfalla Moskvas regent. Moskva var i likhet med andra större städer i rikets närhet ett viktigt handelscentrum.
Sverige och Polen-Litauen, under kung/storfurste Sigismund 1592–1599.
När Finland 1917 förklarade sig självständigt från Ryssland hade landet varit ett storfurstendöme med den ryske kejsaren som storfurste sedan 1809. Finland var alltså formellt sett en monarki under Gustav III:s grundlag från 1772 även om man nu saknade monark. Den tyske prinsen Fredrik Karl av Hessen valdes 1918 till kung av Finland, men innan han tillträdde så hade Tyskland hunnit förlora första världskriget, och då avsade han sig posten. Året efter bestämde man sig för att landet skulle bli republik. Innan Finland blev republik så fungerade först Pehr Evind Svinhufvud (1918) och sedan Gustaf Mannerheim (1918-1919) som riksföreståndare.
Storfurste var en härskartitel som främst användes i Östeuropa. Ursprungligen uttryckte titeln anspråk på att innehavaren hade överhöghet över andra furstendömen.
