Svart Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder svart, varianter, uttal och böjningar av svart

Svart synonym, annat ord för svart, vad betyder svart, förklaring, uttal och böjningar av svart.

Synonymer till svart

Vad betyder och hur uttalas svart

Svart uttalas svart och är ett adjektiv; n. svart, -a.

Svart betyder:

Ordformer av svart

Böjning (i positiv) svart en ~ + subst. svart ett ~ + subst. svarta den/det/de ~ + subst. svarte den ~ + mask. subst. Komparation svartare en/ett/den/det/de ~ + subst. svartast är ~ svartaste den/det/de ~ + subst.

Svart är ett adjektiv

Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).

Andra språk

Svart på Engelska

  • black - clothed in black, a black day for democracy, black shoes, blackcurrants
  • black - building without planning permission, illegal workers, dirty money

Hur används ordet svart

  1. I figuren nedan adderas vektor v₁ (blå) och vektor v₂ (grön) och bildar resultantvektorn v (svart). Detta illustreras genom att den blå vektorn läggs ut först och vid dess spets startar den gröna vektorn, den svarta vektorn har sin startpunkt i den blå vektorns stjärt och sin slutpunkt vid den gröna vektorns spets. Om v₂ och v₁ adderas istället så börjar man med den gröna vektorn först och lägger sedan på den blå. Som synes i figuren skapar de blå och gröna vektorerna en parallellogram vars diagonal utgörs av den resulterande vektorn. (källa)
  2. Observera att alla ätterna först i vår tid har kallats vid "namn". Natt och Dag till exempel (kanske Sveriges äldsta riddarsläkt) förde redan under tidig medeltid en delad sköld i svart och vitt men de kallade sig inte Natt och Dag för det. I själva verket tvingades sentida ättlingar att börja använda detta familjenamn under 1700-talet. Medeltida ätter kallas därför efter vad skölden liknar, och inom parentes: till exempel (rosor under stjärna), eller (tillbakaseende ulv). Andra, som ätten Trolle, skrivs Trolle utan parentes men först när de själva börjar kalla sig det i något brev e.d. (källa)
  3. Andra förekommande benämningar är svart brunkol, svart bärnsten. Den tyska benämningen är Gagat, den engelska jet (därav jet-black, kolsvart). (källa)
  4. Svart och gul galla ansågs under antiken och medeltiden enligt humoralpatologin tillhöra de fyra kroppsvätskorna, vilket gav den stor symbolisk betydelse, inte minst för temperamentet, där gallan ansågs stå för det hetsiga, aggressiva hos en kolerisk person. Ordet "galla" används än i dag som benämning på hätsk och innehållslös kritik: "spy galla över någon". Svart galla ansågs bildas i mjälten, och överskott orsaka depression hos en melankolisk person. (källa)
  5. Till sin fysionomi liknade garfågeln tordmulen, dess närmsta nu levande släkting, men skilde sig bland annat genom sin större storlek och genom de små tillbakabildade vingarna som resulterade i dess oförmåga att flyga. Garfågeln var 75–85 cm lång och vägde cirka 5 kg. Kroppen var strömlinjeformad. Den hade ett tjockt lager av underhudsfett och skelettet var, till skillnad från de flesta andra fåglars, inte ihåligt. Vingarna var 15 cm långa och de korta vingarna gjorde att garfågeln inte kunde flyga. Å andra sidan var den en mycket god simmare, vilket var viktigt när den jagade. Benen var korta och ansatta långt bak på kroppen. Den hade en mycket grov och lång svartgrå näbb med lutande vertikala räfflor på övre och undre halvan i en spetsig vinkel framåt. Könen var lika i fjäderdräkten. Ovansidan var glänsande svart och undersidan vit. Under sommaren hade den en större vit fläck över respektive öga. Denna fläck ersattes på vintern av ett vitt band mellan ögonen. På sommaren var också strupen svartbrun, men under vintern var strupen vit. Spetsen på armpennorna var också vit. (källa)
  6. vita med svart text, gatunamnet står överst och under en horisontell linje finns husnummer med stor text och kvartersnamnet med lite mindre text. Stavningen sker alltid med stora begynnelsebokstäver om gatunamnet består av flera ord. På liknande sätt stavas kvartersnamnet med undantag för förkortningen av ordet "kvarter", det stavas med liten begynnelsebokstav och skrivs kv., till exempel kv. Ugglan Större. I Huddinge kommun har gatunamnsskyltar utformats liknande Stockholms, dock saknas kvartersangivelse. I Visby innanför ringmuren är gatunamnsskyltarna vita med svart text i frakturstil för att harmoniera med bebyggelsen. Uppsala har kvar den klassiska utformningen av gatuskyltar. (källa)
  7. Generalen fick sina fyra stjärnor i samband med tjänsteställningsreformen 1972 då graden överste av 1:a graden infördes. Efter 2000 ersattes överste av 1:a graden med brigadgeneral, varpå stjärnorna samma år för generalspersoner blev av svart brodyr. Vid införandet av uniform m/1939 och uniform m/1958 var stjärnorna ursprungligen gjorda i bronsbrodyr, vilket under 80- eller 90-talet övergick till guldbrodyr. (källa)
  8. Geparden har långa, tunna ben och en smal kropp. Trampdynorna är tjocka och täckta med fjälliknande hud. Huvudet är litet och runt och svansen är lång. Pälsen har en gulfärgad ton och är prickig i svart. Geparden kännetecknas av att den har "tårränder", det vill säga en mörk rand under ögat och regelbundna fläckar. Den mörka randen under och runt ögat är fördelaktig då den dämpar effekten av solljus så att geparden inte blir bländad då den främst jagar under dagen. Geparden är ett av få kattdjur som inte kan dra in sina klor fullständigt, på grund av det används de inte för att fälla bytet. Klorna hjälper geparden att få ett bättre grepp i marken när den springer. Geparden har en klo högre upp på benet som är längre och vassare så den kan hålla kvar bytesdjuret. (källa)
  9. Getapeln växer som buske eller lågt träd, och blir uppemot 8 meter högt. Grenspetsarna har långa tornar. Dess blad är fintandade och brett ovala med en antydan till hjärtform  och en typisk vridning av spetsen. Blommorna är gröngula och små, blomställningen är knippen i bladvecken. Frukten är en stenfrukt med tre kärnor, först röd och sedan svart, och den är giftig. Giftet är irriterande på magslemhinnorna och ger rödfärgad urin. (källa)

Phonetiskt närliggande ord

Sök bland 39000 synonymer samt 91000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.