Svetsning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet svetsning

1. En modern glasmästare har ofta specialkompetens i polyurethanlimningar då det är den valigaste metoden för montering av glas i fordon numera. Glasmästaren är ofta kunnig i svetsning, eftersom man svetsar stommar till aluminiumpartier i stålbalkar som kapas till för att passa in i kundernas önskemål. (källa)
2. Vid järn- och stålframställning, vid svetsning och metallarbeten med till exempel sliprondell, bildas gnistor av samma typ som Robert Hooke studerade. (källa)
3. Vällning, hetsning eller smidessvetsning, är en sammanfognings- och legeringsteknik där man utgår från två eller flera metallstycken i fast tillstånd, exempelvis järn, nickel och platina, som värms till hög temperatur och sedan smids samman. Processen är en av de enklaste för att sammanfoga två metallämnen och har därför använts sedan långt tillbaka. Sedan metoderna bågsvetsen och gassvetsen uppfunnits under den industriella revolutionen har smidessvetsning blivit ersatt på många håll. (källa)
4. De regler som gäller i Sverige för stålkonstruktioner återfinns i EKS, Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tillämpning av eurokoder och i Eurokod 3 med tillhörande standarder för kontroll, tillverkning och montage. Regler för utförandet och kontroll av stålkonstruktioner återfinns i standarden EN 1090-2. Svetsning av armeringsjärn och ingjutningsgods undantaget, regler för det finns i EN ISO 17660. (källa)
5. Grövre typer av ringkedjor kallas kätting. Efter tillverkningssättet skiljer man på kedjor med slutna länkar, där länkarna inte kan hakas ur varandra, och kedjor med öppna länkar, där detta kan ske. Bland kedjor med slutna länkar märks bland annat ringkedjor som består av ringar vars ändar hopsatts genom lödning eller svetsning (ibland även nitning) eller av byglar av ståltråd eller pressad plåt. Till denna kategori räknas även slejfkedjan. Dessa typer av kedjor är böjliga i alla riktningar. (källa)
6. Svetstång (låsbar, för att fixera detaljer vid svetsning). (källa)
7. En ljusbåge är en kontinuerlig kraftig elektrisk urladdning genom luft, där den elektriska spänningen joniserat luften (se plasma) varvid den blivit elektriskt ledande. Den flödande strömmen hettar upp luften till många tusen grader, varvid den avger ljus och ljud. Ljusbågar inträffar naturligt i stor skala i åskblixtar, men utnyttjas i mindre skala i svetsning och även för viss belysning, se båglampa. Ljusbågar utnyttjas även i så kallade ljusbågsugnar där de används för att smälta metaller. (källa)