Syndastraff Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet syndastraff

1. Frågan om slottsbrandens uppkomst togs redan dagen efter branden upp i riksrådet, och vid sammanträdet den 10 maj 1697 påminde änkedrottning Hedvig Eleonora om att det fanns en man som uppgavs ha förutsagt eldsvådan. Med anledning av detta fick överhovpredikanten Wallin infinna sig i rådet, och en del av Ekerots brev till honom lästes upp av kanslirådet Carl Piper. Två dagar därefter blev Ekerot själv uppkallad i rådet i närvaro av änkedrottningen och Karl XII. Under mötet uppgav Ekerot att han sedan länge hade känt till att branden skulle uppstå och varnat för den. När änkedrottningen frågade honom på vilket sätt han kunnat förutse branden förklarade han att han för länge sedan i en syn sett slottet brinna. Han påstod sig också ha vetat dagen det skulle ske. Men sedan började han orda vitt och brett om Guds syndastraff och de oförrätter han lidit, och kunde inte förmås att svara ordentligt på de frågor man ställde. (källa)
2. 1669, 10 maj. Vid 16-tiden startade denna eldsvåda, som upphörde först vid 6-tiden morgonen därpå. Då hade mer än halva staden ödelagts i 4:e och 5:e kvarteren (nuvarande stadsdelen Nordstaden). I ett brev till kungen samma månad beskriver stadens "Burg-Greffue, Presidenter och Rådh", hurnledes een gräseligh och häfftig wådheld ähr här i stadhen nu andre gången dheth åhret, dhen sidstledne 10 Maij upkommen, huilken haffuer 241 huus, föruthan Tyska kyrkan, rådhuset och tullhuset i stor hast lagdt i aska och satt många Eders Kongl. Maij:tz underdånigste undersåter uthi störste jämmer och elendighet. Samme eldh war så häfftig och aff starck storm undersatt, att han genom ingen menniskligh macht och hielp kunne affwäries, uthan synes wara ett syndastraff aff Gudh Alzmächtigh uttgånget, huarigenom dhenne stadhen och dhes inwånare nu icke annat synes förestå ähn een oundwijkeligh undergång. Förlusterna var, rådhuset och en stor del av stadens arkiv (det återstående försvann vid en brand i rådhusets kansli, natten mellan 19 och 20 februari 1690), den år 1648 invigda Tyska kyrkan, mynthuset, våghuset, pack- och tullhusen, Biskopsgården, två stora och fem mindre broar. Totalt 241 byggnader, däribland de förnämsta stenhusen (av vilka endast 1/4 därefter stod kvar). Efter den stora eldsvådan måste borgerskapet erlägga "prästgårdspenningar" samt skatta för reparation av Domkyrkans klocka och urverk. Samma år utgick även fastighetsskatt till avlöning för skorstensfejare, och år 1670 utgick en skatt till anskaffande av nya brandredskap. (källa)
3. I den nordligaste delen av Frankrike, på gränsen till Nederländerna, upptecknades 1350 en krönika av abboten Gilles le Muisis från ett kloster i Tournai mellan Flandern och Hainaut, som beskrev pesten året före. Gilles uppger att det i början av 1349 förekom många rykten om hur människor avled i mängder av en farsot, och hur de ägnade sig åt offentlig botgöring och attackerade och tillfångatog judar. När det första fallet förekom i trakten i juni 1349 flydde biskop Jean de Pres mot Guise, men avled på vägen i Cateau-Cambresis. I augusti avled människor i Tournai varenda dag, och lik av människor avlidna i pesten staplades i kyrkorna i rader på först fem och till slut trettio personer varje dag. Myndigheterna, som trodde att pesten var ett syndastraff från Gud, utfärdade instruktioner för att minska synden och därmed minska Guds vrede. Rättsbetjänter skickades ut för att undersöka vilka par som levde ihop utan att vara gifta och sära på dem eller se till att de gifte sig, tärningsspel och tillverkning av tärningar förbjöds liksom arbete på lördagseftermiddagar. Alla lik efter de som avled i pesten skulle begravas omedelbart och begravningssammankomster mellan andra än familjemedlemmar förbjöds. Gilles uppger att de som isolerade sig och drack vin överlevde, men när pesten väl drabbat en medlem av ett hushåll avled alla husets innevånare, både djur och människor, liksom alla som haft kontakt med de sjuka, och att människor segnade ned och dog i både gator och gränder ute i staden. Människor vallfärdade på pilgrimsresor till reliker av Sankt Sebastian till klostret Saint Medardus i Soissons, tills pesten slutligen började ebba ut i november. (källa)