Taffelmusik Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet taffelmusik

1. Per Brahe d.y. lät bygga ut Visingsborgs slott med en nordlig länga som var avsedd för betjäningen. Sex torn med förgyllda spiror höjde sig över tak och trappgavlar. Bland inventarierna fanns ett imponerande bibliotek och en rustkammare med vapen för uppåt 800 man. Vallar och bastioner var bestyckade med kanoner. År 1642 invigdes en hamn strax nedanför slottet. Per Brahe d.y. var mycket intresserad av landets historia och lät uppföra minnesstenar vid flera historiska platser på Visingsö. Visingsborg var den första hörnstenen i den Braheska slottstriangeln. Brahe uppförde nämligen också Brahehus på bergskammen strax norr om Gränna, slottet var tänkt som änkesäte för hans hustru Christina Catharina Stenbock, och han förvärvade Västanå säteri på berget söder om Gränna. På Visingsborg höll greven en liten armé omfattande ca 200 man. På Visingsö inrättade Per Brahe ett tryckeri, och på Visingsborgs slott fanns ett imponerande bibliotek. Redan år 1636 hade han också, trots kyrkligt motstånd, grundat en skola på ön. Denna trivialskola inrymdes i Kumlaby kyrka. Lärare och djäknar i trivialskolan svarade för psalmsång och flerstämmig musik vid gudstjänsten i Brahekyrkan, från 1650-talet förstärkt med stråkinstrument. Från samma tid knöts en ensemble från Göteborg under ledning av Claes Grötter till grevehovet. Den spelade taffelmusik på slottet och vid bröllop i trakten. Brodern Hans Jörgen Grötter undervisade också i instrumentalmusik i skolan och på slottet. En trumpetarkår i livré blåste till bords på slottet, gav touche vid välgångsskålar tillsammans med pukor och kanoner, var kurirer eller förridare när grevehovet färdades mellan Visingsö och Stockholm. I Stenhuset i Stockholm eller på Bogesund beledsagades Per Brahe alltid av två trumpetare. (källa)
2. Taffelmusik (tyska - musik till bordet) betecknar musik avsedd att framföras under banketter. Synonyma uttryck (franska) Musique de table och (italienska) Servizio di tavola. Exempel Georg Philip Telemanns Tafelmusik (1733). Senare kom formen att ersättas av Divertimento hos till exempel Mozart och Haydn. (källa)
3. Heinrich Schütz anses som den mest betydande tyska tonsättaren under den tidiga barocken. Även om han först utbildades till organist, så komponerade han efter tidiga madrigaler med italienska texter framför allt vokalmusik till tyska andliga texter såväl till hovets gudstjänster som till furstlig taffelmusik. Schütz såg som sin huvuduppgift att producera musik för speciella tillfällen såsom stora hovfester eller politiska händelser. De besvärliga levnadsomständigheterna som trettioåriga kriget, epidemier och sociala omvälvningar ledde till att Schütz, trots ett till en början glansfullt liv vid hovet och ett till hans frus tidiga död lyckligt äktenskap, senare i livet beskrev sitt liv som en "nästan plågsam existens". I viss mån har detta avspeglats i hans verk. Schütz införde till Tyskland den nya italienska konserterande stilen med obligat generalbas, och kombinerade den med tysk bibelprosa. Hans mästerliga "översättning" av tyska texter till musik - här kunde han falla tillbaka på sina erfarenheter av den italienska madrigalen - har allt sedan dess fascinerat åhörarna. Vid sidan av bibeltexter (speciellt Psaltarpsalmer) har Schütz i mindre omfattning tonsatt rimmade eller strofiska texter, han saknade tyska texter som kunde mäta sig med de italienska madrigalerna och såg sig inte i stånd att själv skriva sådana texter. Likväl har Schütz samarbetat med kända diktare, samarbetet med Martin Opitz ledde till pastoralkomedien Dafne, även om man inte vet om det handlar om en genomkomponerad opera eller ett teaterstycke med musik. Vid sidan av generalbasstilen har Schütz också ägnat sig åt den äldre stilen utan generalbas, vilken han höll högt som grund för allt komponerande. Det visar inte bara hans madrigaler, utan också motetterna i Cantiones sacrae från 1625 liksom Geistliche Chormusik från 1648. Just sammansmältningen av de båda stilarna, arbetet med del olika elementen i konserter, motetter och madrigaler, den virtuosa hanteringen av såväl vokalstämmor som obligata instrument och den varierande hanteringen av olika besättningar (från enstämmiga konserter till flerköriga, klangfulla verk) räknas till de speciella egenskaper som redan hans samtida uppskattade. En fullständig förteckning över Schütz verk finns i Schütz-Werke-Verzeichnis (SWV) av Werner Bittinger. (källa)