Synonym till tinnitus
Vad betyder och hur uttalas tinnitus
Tinnitus uttalas tinnit|us [tin´-] oböjligt.
Tinnitus betyder (med.) sjukdom i form av sus och ringningar i öronen och en tinnitus.
Ordformer och varianter av tinnitus
Singular
- tinnitus
- obestämd grundform
- tinnitus
- obestämd genitiv
Tinnitus är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet tinnitus
Exponering av buller kan ge hörselnedsättning/hörselskador (NIHL - Noise Induced Hearing Loss) inom hela det hörbara frekvensområdet, det vill säga från ca 20 Hz upp till ca 20 kHz. Typen av hörselnedsättning är i hög grad korrelerad med den typ av buller man utsatts för. Många musiker utsätts för alltför hög ljudnivå vid konserter, och hörselskador såsom tinnitus är vanliga (ca 75 %), redan i unga år.
Sömnlöshet har oftast inte bara en orsak, utan är orsakad av en serie av problem. I de flesta fall är stress och/eller för lite motion de största och vanligaste faktorerna. Även andra faktorer såsom oro, tinnitus, personliga kriser och dödsfall kan bidra.
Tinnitus (öronsus) (av latinets tinire, 'att ringa') är en hörselåkomma som innebär att höra ringande ljud som saknar ljudkälla (jämför hörselhallucination). Ibland används ordet öronsus, men få personer med tinnitus vill beskriva ljuden/oljuden de hör som "öronsus". Ljuden är av personen själv upplevda ljud som t.ex. kan beskrivas som pipande, djupa bastoner och/eller brusande. Tinnitus kan variera i olika kombinationer, styrka och intensitet.
