Vad betyder och hur uttalas tonsteg
Tonsteg uttalas ton|steg.
Ordformer och varianter av tonsteg
Singular
- tonsteg
- obestämd grundform
- tonstegs
- obestämd genitiv
- tonsteget
- bestämd grundform
- tonstegets
- bestämd genitiv
Plural
- tonsteg
- obestämd grundform
- tonstegs
- obestämd genitiv
- tonstegen
- bestämd grundform
- tonstegens
- bestämd genitiv
Tonsteg är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet tonsteg
Då en lekman betraktar en hardingfela slås han nog mest av de rikliga dekorationerna. Resonanskroppen har en så kallad rosning, målade mönster, snäckan är formad som ett lejonhuvud och greppbräda, stämskruvar och stränghållare har inläggningar av pärlemor. Den vana betraktaren av fioler ser dock ett antal andra skillnader som är viktigare för de speltekniska egenskaperna. Hardingfelan har en kortare hals och därmed en kortare stränglängd (mensur) än en vanlig fiol (norska flatfela), vilket gör grepp och intonation annorlunda. Vidare har hardingfelan 4-5 resonanssträngar som ligger under greppbrädan och sålunda inte är möjliga att spela på. Dessa klingar dock med då spelmannen spelar den ton som resonanssträngen är stämd i. Slutligen är spelsträngarna tillverkade av senor och spunna med silvertråd över alternativt halvspunna (lindningen kring senan är inte tät utan gjord med glipor på någon millimeter mellan varven). Hardingfelan har dessutom ett flackt stall, vilket underlättar spel på flera strängar samtidigt. Resonanssträngarna, sensträngarnas egenskaper samt det faktum att de oftast stäms ett tonsteg högre än på en vanlig fiol, ger hardingfelan en mycket karakteristisk spröd klang. Slutligen har locket vanligtvis en annan välvning (plattare) än fiolen och f-hålen är inte skurna i välvningen som på fiolen utan med en skarp kant vilket gör att man kan se igenom hardingfelan om man tittar genom något av f-hålen från sidan.
På 1720-talet utvecklade Hochbrucker en pedalharpa med sju pedaler för att få en kromatisk skala utan ohanterligt många strängar. Enkelpedalharpan kan höja alla strängars tonhöjd med ett halvt tonsteg.
På senare tid har också en kombination av dessa bägge stämningar, kallad E9/B6 universal, nått en viss popularitet, dock inte i klass med de traditionella dubbelplankorna. Pedalsteelgitarren slog igenom i större skala först när metallurgin hade nått så långt så att det fanns strängar som klarade att spännas och slackas åtminstone ett helt tonsteg utan att bli ostämda efteråt, och detta dröjde långt in på 1950-talet. Andra varianter av steelgitarren är lap steel, som spelas liggande i knät, non pedal steel som oftast spelas stående på stativ och hawaiigitarr (jfr. ukulele) och dobro, som är akustiska varianter som också spelas liggande över knäna. Alla dessa varianter saknar pedaler och har fast stämning i färdiga ackord. Ackordsbyte sker genom att man flyttar spelstålet och ibland också vrider det – lägger det snett över strängarna – och/eller drar i vissa av strängarna.
Omvändning eller inversion: man tar melodin uppochner - går alltså två tonsteg uppåt när man egentligen skulle ha gått två tonsteg neråt, och så vidare.
Orglar stämda i korton har vanligen en tonhöjd mellan ett och ett fjärdedels tonsteg högre än nutida normalton.
Inklusiv räkning används för att namnge musikaliska intervall, där en prim innebär en skillnad på 0 tonsteg, en sekund 1 tonsteg, osv.
Tonsteg är en musikterm som syftar på intervallen mellan intilliggande toner i en skala. Tonstegen kan vara olika stora beroende på vilken skala det rör sig om. De diatoniska skalorna, som varit dominerande i den västerländska musiktraditionen, är uppbyggda av heltonsteg (stor sekund) och halvtonsteg (liten sekund), men i exempelvis en pentatonisk skala kan ett tonsteg vara så stort som en ters.
