Vad betyder och hur uttalas tonsur
Tonsur uttalas tons|ur [tånsu´r] -en -er.
Tonsur betyder avrakad fläck el. rakning av fläck på bakhuvudet.
Ordformer och varianter av tonsur
Singular
- tonsur
- obestämd grundform
- tonsurs
- obestämd genitiv
- tonsuren
- bestämd grundform
- tonsurens
- bestämd genitiv
Plural
- tonsurer
- obestämd grundform
- tonsurers
- obestämd genitiv
- tonsurerna
- bestämd grundform
- tonsurernas
- bestämd genitiv
Tonsur är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet tonsur
Tonsur är den inom latinska kyrkan vanliga seden enligt vilken munkar och präster som tecken på sin sina munklöften rakar av delar av eller hela sitt hår. Seden förekommer dock även ibland buddhistiska munkar och i somliga hinduiska ordnar, samt förekommer som en traditionell sed hos hajj-muslimer.
Klerikal tonsur är ett på huvudets mitt avrakat, cirkelformat hårparti om bara några centimeter. Med det skiljer den latinska kyrkan symboliskt sina blivande präster från den övriga världen. Från och med den klerikala tonsuren räknas man till prästståndet. Tonsuren bärs inte längre nödvändigtvis synlig men föregås av en tillhörande ceremoni, varvid ordinandens hår på fyra ställen högtidligt klipps av i form av kors. Ceremonin vid vilken den kyrklige överordnade förmedlar den klerikala tonsuren återfinns i pontifikaliet, biskopens ena särskilda liturgiska bok.
Inom Paulus VI:s nya latinska rit avskaffades den klerikala tonsuren 1972. Inom den klassiska romerska liturgin (även kallad tridentinsk rit) och övriga traditionella latinska riter fortlever ceremonin.
Ursprungligen var tonsuren ett fromhetstecken hos munkarna. Bruket hade hämtats från de kristna botgörarna i kyrkans äldsta tider. Dessa brukade nämligen ofta raka hela huvudet för att därigenom visa sin ödmjuka och botfärdiga sinnesstämning. Först på 1500-talet blev tonsuren det utmärkande yttre skiljemärket mellan lekmän och andliga.
Tonsura Pauli, då allt hår på framsidan av huvudet rakades av, kallades för den grekiska tonsuren. Den grekiska kyrkan har behållit samma klippningsidé, men har förändrats så tillvida att den tidigare rakade delen i stället klipps kort.
Tonsura Johannis eller tonsura Jacobi liknade närmast den grekiska. Håret på främre delen av huvudet rakades av, men det övriga håret böljade långt ner på ryggen. De romerska motståndarna kallade klippningen föraktfullt för "Simonis Magi". Redan på 600-talet trängdes den långhåriga tonsuren ut av den romerska.
