Synonym till tonsättare
Hur används ordet tonsättare
Göte Lovén, tonsättare och sångare.
Hans Eklund (tonsättare).
Karl Friedrich Abel, tysk tonsättare.
Klara Kuhlman, svensk författare, tonsättare och pianist.
Dessutom används beteckningen arrangör när en musikmänniska (ofta en kapellmästare eller dirigent) arrangerar om ett tidigare komponerat verk till en ny form, för andra instrument, ensemblesammansättningar eller genrer, alternativt transponerar en komposition till en annan tonart. Man kan också för konsertbruk sätta ihop delar av befintliga verk till samlade potpurrier, eller inom viss modern populärmusik göra liknande sammansatta samplingar eller omarrangerade remixar. För att (särskilt förr) skriva ut och kopiera en kompositörs notskrift används ofta särskilda assistenter till sådant tidskrävande arbete, även om detta numera oftast görs via maskinkopiering. Det samma gäller när ett orkesterverks samlade partitur ska fördelas på separat utskrivna stämmor för olika instrument eller sångare. Det finns även exempel på tonsättare utan egen kunskap inom notskrivande eller orkestrering, varför en särskild arrangör anlitas för att genomföra detta praktiska arbete efter tonsättarens anvisningar.
Kompositör, (tonsättarinna) komponist eller tonsättare är titlar för en person som komponerar musik.
En musikhögskola, ett konservatorium eller ett musikkonservatorium, är en institution för högre musikutbildning. Vid musikhögskolor utbildas bland annat musiklärare, musiker, kyrkomusiker, tonsättare och dirigenter.
Klassisk musik är musik som är klassisk i betydelsen av något "som har erkänt bestående konstnärligt och kulturellt värde" och att den anses speciellt värdefull och en del av ett kulturarv. En del tonsättare fick under 1800-talet ett slags hjältestatus och deras verk kom att bli standardverk vid de framväxande orkesterinstitutionerna, i operahusen och vid kammarmusicerande. Repertoaren försköts drastiskt från att vid 1700-talets slut ha bestått av musik av samtida, levande tonsättare, till att 100 år senare bestå av musik av i huvudsak "klassiska", ej längre levande tonsättare, förhållandet ändrades från 1:3 till 3:1. Genom en framväxande musikkritikerkår som baserade sin musiksyn på konstfilosofi och musikaliskt kunnande, kom musiken att inlemmas i romantikens diskussion om konst. Bland dessa fanns E.T.A. Hoffmann, Robert Schumann, A.B. Marx och Eduard Hanslick. Föreställningen om att musiken var autonom i förhållandet till texten växte fram och intresset för kompositionsteknik och musikens form, samt erkännandet av att den instrumentala konstmusiken hade ett egenvärde, var faktorer som var förutsättningar för att "klassiskt" kom att bli ett musikbegrepp. Man framhävde musikens "potential för en fördjupad intellektuell reflexion" och den självständiga instrumentalmusiken förknippades också med musik som en "speciell metafysisk andlig spis" som bara ett geni kunde framställa. Därmed etablerades den föreställning om kopplingen mellan klassisk musik och musikgeni som kom att dominera konstmusikens utveckling.
Alla de här teknikerna förekommer också, särskilt antydningar till dem, i satser som inte är kontrapunktiska i egentlig mening. Ingen av dem är heller nödvändig för att en stämflätning ska vara kontrapunktisk. Å andra sidan kombineras de ofta. Det är inte alltid som melodin (eller frasen, temat, subjektet) är bevarad strikt genom sådana här behandlingar - även de största tonsättare ändrar en ton då och då för att pusselbitarna ska passa.
Laura Netzel - finländsk tonsättare och pianist.
