Tungt Synonymer Betyder Uttal

• krävande
• mödosam
• mödosamt

Hur används ordet tungt

1. Galärslavarna var ofta placerade på nedre däck. Arbetet var mycket tungt och arbetskrävande. Oftast var slavarna fastkedjade vid sina platser vid årorna, för att de inte skulle kunna ta sig därifrån. En trumslagare brukade slå en takt och på detta sätt reglerades hur de skulle ro. Ju fortare trumslagare slog på trumman, desto fortare skulle galärslavarna ro. Om någon galärslav inte rodde fort nog kom det vakter som brukade slå på galärslavarna med piska. (källa)
2. Vid 1400-talets slut var Stockholms stads gator stenlagda med ränndalar. Under 1700-talet indelade man ibland gatan i rutmönster ej större än 3 till 4 alnar (180–240 centimeter). Rutindelningen syftade till att stabilisera gatstenen. Rutindelningen användes även dekorativt. Norrbron fick Stockholms första trottoar av huggna stenar 1809, trottoarens höjd var 35 centimeter från gatan. Klagomålen på gatorna var dock många. Överståthållaren klagade i sin ämbetsberättelse 1827–1932 på att gatorna är illa lagda med ojämn sten, saknar trottoarer och på många ställen saknas rännstenar, varför de är svåra att renhålla, obekväma för åkande och särskilt för gående personer. År 1837 kom gatuläggare från Berlin som lärde de svenska stenhuggarna bli skickligare på sitt jobb. I början av 1900-talet användes oftast det som kom att kallas "fältsten" (kullersten), på 1920-talet började man använda "smågatsten" (se bilden till höger). Lokalt i och kring stenbrotten i Bohuslän, som stod för en stor del av produktionen av granit till gator, vägar och hus, kallas smågatstenen för knott. Från 1920- till 1950-talet pågick stora stenläggningsarbeten på Sveriges riksvägar. Gatsten av granit var vid den här tiden billigare och mer lättåtkomligt än asfalt, och depressionsåren ledde till att många vägar stenbelades då det sysselsatte svensk stenhuggningsindustri och stenläggare. Det var ett tungt jobb, en kvadratmeter gatsten väger drygt 200 kilogram (genomsnittsstenen är en kubikdecimeter stor och kubformad) vilka sattes ut för hand. År 1953 var exempelvis hela dåvarande Riksväg 2 belagd med gatsten. I mitten av vägen lades ett lager kol som mittlinje vilket gav vägarna ett karaktäristiskt "ormskinnsmönster". Efterkrigstidens höjda kostnader för arbetskraft, asfaltens positiva egenskaper, bland annat ansågs den betydligt regnsäkrare (inte hal som gatsten) ledde till att de gatstensbelagda landsvägarna asfalterades efter hand. I många fall lades ett lager asfalt ovanpå gatstenslagret. Antalet landsvägar som är gatstensbelagda är numera fåtaliga. Ett exempel är Kristianstadsvägen/Riksväg 9 i Simrishamn från Tobisvik i stadens utkant in till centrum. (källa)
3. Under medeltiden var gendarmer namnet på de adelsmän som tjänade i den franske kungens livvakt och från 1445 i Karl VII:s tungt rustade ordonnanskompanier. Napoleons beridna elitgendarmer tillhörde det tunga gardeskavalleriet. I Preussen fanns fram till 1806 ett kyrassiärregemente gendarmer. Från början av 1800-talet har gendarmerier funnits i ett flertal länder för upprätthållande av inre ordning, särskilt på landsbygden. Gendarmerierna var i allmänhet militärt organiserade men löd i sin tjänst under civila myndigheter. De tyska och österrikiska gendarmerierna rekryterades bland före detta underofficerare vid armén. I krig fanns fältgendarmerier som upprätthöll ordningen i de opererande truppernas rygg. (källa)
4. För vagnar som skall frakta mer skrymmande än tungt gods kan man använda endast en axel i vardera vagnsändan. För tungt gods användes 2-axliga boggier. Vid lågbyggda vagnar används ofta en jacobsboggi som delas mellan två eller flera fast hopkopplade vagnar. Speciellt vanligt i USA där man vill stapla två containrar ovanpå varandra. (källa)
5. Under 1980-talet började de första grungegrupperna dyka upp. Band som Green River, Melvins och Mother Love Bone lade grunden för soundet, med tungt distade gitarrer, kontrasterande sångdynamik och apatiska texter. Även Soundgarden kan räknas till den första vågen av grungeband, då de startade 1984 och medverkade på albumet Deep Six tillsammans med många andra tidiga band. (källa)
6. Ända in på mitten av 1900-talet använde man sig i Sverige av lavar byggda av trä. Från slutet av 1910-talet och framåt byggdes de även i betong och blev allt högre. Den första laven i betong i Sverige byggdes i Kärrgruvan utanför Norberg år 1916, även om formspråket var hämtat från trälavarna. Hissmaskineriet hade i princip alltid stått bredvid lavarna, men 1943 byggdes vid Ramhälls gruva en 44 meter hög betonglave med ett tungt spel uppe i toppen. Anledningarna till den ökade höjden var att man ville ha fallhöjd på det brutna berg man hissade upp, samt att spelhastigheten ökades. Så småningom kom även lavar av stål. Dessa har särskilt använts vid mindre gruvor och undersökningsarbeten. (källa)
7. Havsörnens bo är mycket stort och tungt och används år efter år av samma par. Det placeras ofta i träd men kan också byggas på en klippavsats. Det kräver lämpliga grova träd i häckningsområdet, endast tallar som är minst 100 år gamla är lämpliga. Ett bo väger ca 500 kg, det är svårt att tro men om man tittar närmare på vad de byggs av så är det inte alls så konstigt. Skogsavverkning kan därför vara ett hot mot havsörnens häckning och är direkt förbjuden i närheten av existerande bon. Generellt placeras boet högre upp i trädet än kungsörnens bo och havsörnsbon kan också vara byggda mitt på toppen av en hög tall. Redet byggs på en plattform av grova grenar och mot centrum inreds redet med färskt granris och torrt gräs, som successivt trampas ned i balen och ersätts med nytt. Med åren växer boet som kan bli upp emot två meter i diameter. (källa)
8. Hemlockgranens bark har i stor utsträckning använts i Nordamerika till garvmedel, företrädesvis av sulläder, som genom detta garvmedel blir tungt och fast. Det s.k. hemlocklädret, som kännetecknas av sin mörkröda färg, har även exporterats till Europa. (källa)
9. "vapen, rustning", var tungt bepansrade fotsoldater i antikens Grekland. (källa)
10. Under andra hälften av 1500-talet kommer husarerna i Ungern och Polen att utvecklas i två riktningar. Ungrarna behåller (ända till efter första världskriget) det ursprungliga lättrustade och lättrörliga husarrytteriet som används till flanksvep, spaning, bakhåll och ett ständigt naggande i kanten på motståndaren och också för erövring av skansar och kanonställningar. I Polen utvecklades det till det tungt rustade genombrytande lansbeväpnade rytteriet som tar över efter de tunga järnklädda medeltida riddarna som försvinner från slagfälten i och med eldvapnens utveckling. Eftersom man i Central- och Östeuropa fortfarande har behov av ett tungt genombrytande rytteri för frontalanfall får helt enkelt husarerna ta över en del element från det försvinnande tunga rytteriet för att bli mer lämpade att lösa dessa uppgifter. Under 1600-talet försvinner även den tungt rustade husaren i Ungern och Kroatien och endast de polska husarerna fortsätter framgångsrikt den tungt rustade linjen. (källa)