Vad betyder och hur uttalas tunnsådd
Tunnsådd uttalas tunn|sådd.
Ordformer och varianter av tunnsådd
Tunnsådd är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet tunnsådd
Herr genomgick École normale supérieure, där han från 1888 verksade som bibliotekarie. I denna egenskap utövade han ett inflytande, vars betydelse inte kan skattas nog högt, mindre kanske genom att förvandla detta bibliotek för Frankrikes främsta humanistiska intelligens till ett av landets mångsidigaste och, vad utländsk litteratur och vetenskap beträffar, rikast försedda samlingar, än genom övertygelsen och den intellektuella noblessen hos hans starka, mångsidigt bildade och osjälviska personlighet. Från tidiga år var han socialist, och Herr utgjorde den andliga kraften i dreyfusardernas propaganda och hans bibliotek högkvarteret för den socialistiska och radikala intelligens, som samlades kring Jean Jaurès, Charles Péguy och Léon Blum. Upptagen av sitt dagliga arbete och mer fallen för studier än litterära sysselsättningar, blygsam och obenägen för societetsliv, utövade Herr i obemärkthet på generationer av Frankrikes intelligens, främst på sin nära vän Jean Jaurès, ett inflytande som få andra. Hans vetenskpaliga produktion är tunnsådd men av högt värde. Herrs vän och kamrat sedan studieåren Charles Andler omvittnade i La vie de Lucien Herr om Herrs begåvning och skärpan i hans filosofiska teorier, vilka dock aldrig kom i tryck. Genom sina tyska och ryska förbindelser utövade han åren före första världskriget ett stort inflytande. Han hem var tillflyktorten för många av Rysslands av tsardömet förföljda intellektuella. Länge förberedde Herr ett brett anlagt verk om Friedrich Hegel, vilket han dock aldrig hann avsluta. Under en följd av år var han redaktionssekreterare i den betydande Revue critique, under kortare perioder La Volonté och utrikesredaktör i den av Jaurès jämte honom grundade L'Humanité. Liksom Jaurés litade han blint på den tyska socialdemokratins mod och förmåga att hindra ett krigsutbrott, och första världskriget kom därför som en brutal överraskning, för honom grusande en tro på tysk humanism av samma art som den, vilken före 1870 besjälat Ernest Renan och Hippolyte Taine.
