Tvekande Synonymer Betyder Uttal

• obeslutsam
• osäker
• vacklande

Hur används ordet tvekande

1. Brukspatron Stålberg får ett brev från Esters teaterföreståndare, där det framkommer att hon inte alls ämnar sluta med teatern, som hon uppgett för fästmannen, utan istället tänker fortsätta sin skådespelarkarriär. När detta kommer Helge till kännedom blir han ursinnig och konfronterar Ester i frågan, varpå hon förklarar sig med att det var omöjligt för henne att välja mellan teatern och honom och att han därför måste låta henne välja båda. Helge avböjer och paret bestämmer sig för att gå skilda vägar. I sista stund ångrar sig Helge, men Ester bestämmer sig ändå, efter en stunds tvekande, för att välja teatern. Med tårar i ögonen förklarar hon att hon ensam går ut i världen, varpå Elin och Fru Stålberg gråtande omfamnar henne. Ester omfamnar därefter Helge, kysser hans hand och störtar sedan ut. (källa)
2. Ludvig var son till Ludvig av Frankrike, le Grand Dauphin, och dennes hustru Maria Anna Victoria av Bayern. I sin första ungdom var han vild och lastbar, men skall ha förändrats under François Fénelons uppfostran, så att hans uppstigande på tronen emotsågs med stora förhoppningar. Särskilt hade han visat intresse för att öka adelns inflytande i styret, och till och med på införandet av någon slags representation. Som fältherre hade han misslyckats totalt och visat sig obeslutsam och tvekande. (källa)
3. Vid riksdagen 1746–1747 räknades Höpken till hattpartiets främsta krafter, deltog i partiets hemliga ledning och de främsta utskotten samt kom att personligen ingripa i partikampen på ett avgörande sätt, då han i november 1746 förmådde de splittrade och tvekande ständerna att gentemot ryske ministern von Korffs förmaningar till tronföljaren ena sig om en "nationell förklaring", vari de tillkännagav, att de av fri vilja valt Adolf Fredrik samt att de med liv, blod och egendom skulle försvara honom och hans bröstarvingar. Det skarpsinne och den framställningskonst, som von Höpken vid detta tillfälle gav prov på, ledde till att han utnämndes till riksråd den 22 december 1746. Detta skedde trots att han var endast 34 år gammal och bara var expeditionssekreterare och för att mildra oviljan mot detta brott mot de vanliga befordringsreglerna hittade man på att dagen före riksrådsvalet utverka en hovmarskalksfullmakt åt honom av kung Fredrik I. (källa)