Vad betyder och hur uttalas tvångsomhänderta
Tvångsomhänderta uttalas tvångs|om|händ|er|ta äv. åld. tvångs|om|händ|er|taga , böjs som ta.
Ordformer och varianter av tvångsomhänderta
Aktiv
- tvångsomhänderta
- infinitiv
- tvångsomhändertar
- presens
- tvångsomhändertog
- preteritum
- tvångsomhändertagit
- supinum
- tvångsomhändertagande
- presens particip
- tvångsomhänderta
- imperativ
Passiv
- tvångsomhändertas
- infinitiv
- tvångsomhändertas
- presens
- tvångsomhändertogs
- preteritum
- tvångsomhändertagits
- supinum
Perfekt particip
- tvångsomhändertagen en
- ~ + subst.
- tvångsomhändertaget ett
- ~ + subst.
- tvångsomhändertagna den/det/de
- ~ + subst.
- tvångsomhändertagne den
- ~ + mask. subst.
Alternativa böjningsformer aktiv
- tvångsomhändertaga
- infinitiv
- tvångsomhändertager
- presens
- tvångsomhändertag
- imperativ
Alternativa böjningsformer passiv
- tvångsomhändertagas
- infinitiv
- tvångsomhändertages
- presens
- tvångsomhändertags
- presens
Tvångsomhänderta är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet tvångsomhänderta
Tvångsåtgärd är ett juridiskt begrepp som avser åtgärder som utförs av en myndighet mot en person mot dennes vilja. Hit kan till exempel räknas olika former av frihetsberövande (häktning samt viss psykiatrisk vård, missbruksvård, frihetsberövande av asylsökande i vissa fall samt vård av unga) och vissa medicinska eller polisiära undersökningar. Tvångsåtgärder motiveras ofta med rättstrygghet (t.ex. när man häktar en misstänkt för att förhindra vederbörande att förstöra bevis), säkerhet för allmänheten (t.ex. psykiatrisk tvångsvård i vissa fall eller tvångsåtgärder som syftar till smittskydd) eller med hänvisning till säkerheten hos den individ som utsätts för tvångsåtgärden (t.ex. vid tvångsomhändertagande av minderåriga, missbrukare eller viss psykiatrisk tvångsvård).
Under 1900-talet fram till Socialtjänstlagens införande 1980 var det tillåtet att tvångsomhänderta alkoholmissbrukare och spärra in dem på alkoholistanstalt i upp till fyra år med stöd av först lagen om behandling av alkoholister (1913:102, 1933:233) och därefter Nykterhetsvårdslagen (1954:579).
