Uppdriva synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas uppdriva

Uppdriva uttalas upp|driva , böjs som driva.

Uppdriva betyder ngt går inte att uppdriva få tag i men driva upp priserna.

Ordformer och varianter av uppdriva

Uppdriva är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet uppdriva

Solden utgjorde under andra puniska kriget (218–201 f.Kr.) ännu endast 2/3 denar om dagen, men höjdes av Caesar till 1 denar och uppdrevs sedermera betydligt under kejsarna. Alexander Severus gav soldaten var fjärde månad en solidus. Under medeltidens första århundraden erhöll den bysantinske soldaten en solidus i månaden. I Bibeln refereras till sold i Luk 3:14 och 1 Kor 9:7.

Scen 2 I London. Lulu, Alwa och Schigolch lever utan en penny i London. De är fullständigt utfattiga. Schigolch skickar ut Lulu på gatan och hon försörjer dem genom att sälja sex till män hon finner i hamnkvarteren. Den första kunden, en bibelsprängd professor som är en musikalisk reinkarnation av medicinalrådet, ger henne oförskämt lite pengar och får i gengäld rikligt med kärlek. Grevinnan Geschwitz ansluter sig till den utarmade trion, men inte heller hon har kunnat uppdriva några pengar. Hon har med sig ett porträtt av Lulu. Hon är alltjämt betagen av Lulu men beslutar sig för att återvända till Tyskland och bli kvinnosakskvinna. Lulus nästa kund, en afrikan som är en musikalisk reinkarnation av målaren, vägrar betala i förskott. Alwa griper in och vill misshandla mannen men blir själv dödad. Schigolch ger sig av. Geschwitz stannar kvar. När Lulu möter sin tredje kund tvingas hon betala dyrt. Kunden är Jack Uppskäraren som mördar Lulu. I förbifarten tar han även livet av grevinnan Geschwitz. Hennes sista tankar gäller Lulu.

Von Herbeck var 1852–1854 regens chori vid Piaristkyrkan i Wien, blev 1856 kormästare vid Wiener Männergesangverein, 1858 kormästare vid Gesellschaft der Musikfreunde och körsånglärare vid konservatoriet, 1866 förste hovkapellmästare för kyrkomusiken och 1869 för hovoperan samt 1870 direktör för nämnda opera, som han ryckte upp och riktade med flera noviteter. Utsatt för intriger, fann han sig föranlåten att ta avsked 1875 och återvände då till Gesellschaft der Musikfreunde. von Herbeck var framför allt en glänsande dirigenttalang och uppdrev till en betydande höjd de sällskap han hade under sin ledning. Trots att han som tonsättare nästan fullständigt var autodidakt, vann han likväl anseende även för sina kompositioner, mest bekanta är en stråkkvartett och åtskilliga körer. von Herbecks biografi skrevs av hans son (1885).

Efter att ha studerat vid Polytechnikum i Dresden 1877–79 och praktisk satt sig in i textilfabrikation i England 1881–83 var han verksam vid Kristiania seildugsfabrik, där han slutligen var teknisk ledare 1890–95. År 1886 hade han vid sidan härav grundlagt den Norske fiskegarnsfabrik, som under hans disponenttid vid "Seildugen" sammanslogs med denna, men 1895 åter utbröts med Pihl som direktör och driftsledare. Denna fabrik uppdrev han senare betydligt. Han var från 1904 ordförande i de Norske tekstilfabrikanters forening och ledamot av Norsk Arbeidsgiverforenings centralstyrelse. Dessutom hade han ledande roll i olika ekonomiska företag och institutioner.