Uppe Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet uppe

1. Gaffeln eller gaffelstången är en rundhult som förekommer på gaffelriggade segelfartyg. Gaffeln är den övre av de två stänger som sticker akterut från masten, och ofta har den en brant lutning (till skillnad från bommen, som är betydligt mer horisontell). Gaffelstången kontrolleras med två fall: klofallet, som kontrollerar inre ändan av gaffeln och pikfallet som kontrollerar den yttre. På båtar brukar gaffeln hissas samtidigt med seglet, som då är fäst vid denna. På skutor och fartyg hålls gaffeln ofta hissad uppe. (källa)
2. Galleri (teater) – sittplatserna högst uppe i en teatersalong. (källa)
3. Förr användes uteslutande klockor av murverk eller betong, nedsänkta i marken, men senare användes mest kar av järnplåt, byggda halvt om halvt ovan jord. Klockan, som består av järnplåt, neddoppar i klockkaret. Då klockan är tom vilar dess underkant på botten av klockkaret. Vid mindre klockor är klockan utförd i ett stycke, vid större i flera delar, så kallade lyft. Klockor med en rymd av ända till 400 000 kubikmeter finns utförda med 6 lyft. Då gasen leds in i en sådan så kallad teleskopisk klocka, lyfts först den inre delen. När den är uppe, griper den ringformiga rännan, fickan, på dess undre kant i en motsvarande ring på det andra lyftets övre kant, varefter det andra lyftet börjar gå i höjden och så vidare. Tätningen mellan de olika lyften åstadkoms genom det vatten, som medföres i lyftens fickor. För att klockan skall lyfta sig jämnt över hela omkretsen, måste den styras med rullar, som ligger an mot ledarställningen. Från början var det vanligt att bygga in klockorna i hus, då man fruktade att vätskespärren skulle frysa vid kyla, men sedan effektiva uppvärmningsanordningar togs fram användes vanligen öppna klockor, det vill säga ej inbyggda. Två inbyggda gasklockor, ritade av Ferdinand Boberg, finns vid Stockholms gasverk men är ej i drift. (källa)
4. Ända in på mitten av 1900-talet använde man sig i Sverige av lavar byggda av trä. Från slutet av 1910-talet och framåt byggdes de även i betong och blev allt högre. Den första laven i betong i Sverige byggdes i Kärrgruvan utanför Norberg år 1916, även om formspråket var hämtat från trälavarna. Hissmaskineriet hade i princip alltid stått bredvid lavarna, men 1943 byggdes vid Ramhälls gruva en 44 meter hög betonglave med ett tungt spel uppe i toppen. Anledningarna till den ökade höjden var att man ville ha fallhöjd på det brutna berg man hissade upp, samt att spelhastigheten ökades. Så småningom kom även lavar av stål. Dessa har särskilt använts vid mindre gruvor och undersökningsarbeten. (källa)
5. Sulfidgyttja är giftig för växter och kan inte användas som växtjord. Om gyttjan får ligga uppe i luften ca två år, kommer gyttjan att "avgiftas" och kan användas som inblandning i växtjord. (källa)
6. Skillnaden mellan tjärn och göl är att vattensamlingen som blev tjärnen har funnits på plats innan våtmarken bildades, medan gölen bildats uppe på våtmarken. En tjärn är normalt resten efter den sjö som vuxit igen när våtmarken bildades. Tjärnen har en fast tydlig strandlinje, även om de sista meterna ibland kan utgöras av gungfly. Gölens stränder är otydligare och strandlinjen kan beskrivas som att marken blir allt sankare för att till slut övergå helt i vatten. Gölens storlek varierar också mer med årstiderna. Tjärnens vatten är klarare än gölens, och i de flesta fall surare. (källa)
7. Hamnarbetet har fullständigt förändrats sedan 1800-talets slut och 1900-talets början, då hamnkranarna slog igenom. Tidigare sköttes nästan allt manuellt, med grips i handen. Numera är allt styckegods förpackat i containrar. Hamnarbetaren i dag är en tekniker som sitter högt uppe i en grensletruck eller containerkran. (källa)
8. En hylla är en förvaringsmöbel som normalt sett inte är täckt. Hyllan består av vanligtvis vågräta hyllplan som hålls uppe av en stödjande struktur eller bara med konsoler. (källa)
9. Härmsångaren förekommer främst i lummig lövskog med undervegetation av hägg, hassel och slån, gärna lite fuktig och av parkliknande karaktär. Men den häckar även i alkärr och exempelvis i renodlad björkskog med risig undervegetation, gärna angränsande till en vassjö. Den föredrar att sitta högt uppe i ett träd och sjunga vilket den gör under dygnets ljusa timmar. Den blir könsmogen efter ett år och den huvudsakliga häckningsperioden är från maj till juli. Den bygger ett välbyggt skålformat bo av kvistar, strån, löv och gräs som den placerar lågt i träd eller buskar. Honan lägger 4-6 rosafärgade ägg med svarta prickar. Äggen ruvas av båda föräldrarna i 13 dygn. Juvenilerna blir flygga efter 13 dygn. Härmsångaren känner lätt igen ett gökägg och kastar ut det ur boet. Den lägger bara en kull per häckningssäsong. (källa)