Vad betyder och hur uttalas urindrivande
Urindrivande uttalas ur|in|driv|ande oböjligt.
Ordformer och varianter av urindrivande
Urindrivande är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet urindrivande
Kliniska studier har visat på örtens goda verkan vid både akuta och kroniska njurinflammationer, likaså vid ödem. Örtens urindrivande verkan har även bekräftats i flera studier. Örten används som milt vattendrivande och mot ledstelhet samt vid blåskatarr och njurinflammation. Det föreligger inga kända biverkningar.
Inom folkmedicinen används växtens bär främst som urindrivande medel och ingår i ett flertal s.k. blodreningskurer. Avsikten med ett urindrivande medel i ett blodrenande medel är att öka utsöndringen av slaggämnen via urinen. Medlet ordineras även vid nedsatt njurfunktion för att öka utsöndringen av urinämnen. I svensk folkmedicin kokades kikbär i vatten eller mjölk och användes som botemedel för kikhosta.
Ansågs också urindrivande.
Martorn beskrevs första gången 1753 då Linné hittade arten på norra Öland. Han menade att de första späda skotten smakade sparris, var urindrivande och fungerade uppmuntrande.
Inom folkmedicinen används brännässla invärtes vid anemi, ödem och diabetes, samt utvärtes vid reumatiska åkommor. Hela växten kommer till användning och vid invärtes användning är ovanjordsdelen blodbildningsökande, urindrivande och svagt blodsockersänkande. Använd utvärtes ökar den hudgenomblödningen. Aktiva ämnen är vitamin C, järn och, i färsk växt, även histamin, acetylkolin och myrsyra.
Inom folkmedicinen används åsnetörne i blandning med andra urindrivande droger vid gikt, vid ödem samt vid njurbäcken- eller blåskatarr. Använd del är roten, men i sällsynta fall även blommande kvistar. Ovanjordsdelen har kraftigare urindrivande verkan än roten. Aktiva ämnen är eterolja (främst ovanjordsdelen) samt flavonoider (glykosiden ononin) och saponiner.
Vid stress eller vid vissa sjukdomar, såsom Parkinsons sjukdom, kan salivproduktionen öka dramatiskt. Muskelarbete, feber, Sjögrens syndrom och intag av vissa läkemedel eller urindrivande medel kan omvänt sänka produktionen av saliv.
Intag av preparat utvunna ur styvmorsviol är svagt urindrivande och gör att urinen luktar som katturin.
Laxermedel och urindrivande substanser utgjorde den stora beståndsdelen i den sumeriska medicinen.
