Vad betyder och hur uttalas utvandring
Utvandring uttalas ut|vandr|ing.
Ordformer och varianter av utvandring
Singular
- utvandring
- obestämd grundform
- utvandrings
- obestämd genitiv
- utvandringen
- bestämd grundform
- utvandringens
- bestämd genitiv
Plural
- utvandringar
- obestämd grundform
- utvandringars
- obestämd genitiv
- utvandringarna
- bestämd grundform
- utvandringarnas
- bestämd genitiv
Utvandring är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet utvandring
Hellenister (grekiska hellenistai, jämför hellener som betydde/er greker) kallades av forntidens greker de främlingar, som tillägnat sig grekiskt språk och grekisk kultur, särskilt grekisktalande judar. Redan efter Jerusalems första förstöring genom Nebukadnessar II (586 f.Kr.) utvandrade ett stort antal judar till Egypten. Den judiska kolonin där förstärktes av en ny utvandring under Alexander den stores tid. Det av honom grundlagda Alexandrias befolkning utgjordes från början till en ej obetydlig del av judar. Dessa antog snart grekiskt språk och rönte stort inflytande i den grekiska bildningen, ty greker hade redan under den sista egyptiska dynastin (från mitten av 600-talet f.Kr.) i betydligt antal börjat bosätta sig i denna del av Egypten. Under de första ptoleméerna (tiden efter 323 f.Kr.) hade judarna i Egypten redan hunnit glömma så mycket hebreiskan, att de behövde en grekisk bibelöversättning, den s.k. Septuaginta. Påverkade av grekisk bildning och filosofi, höll hellenisterna ej så strängt som judarna i Palestina på sin religions yttre former och ceremonier, utan tolkade dess läror på ett friare och mera andligt sätt.
Modern tid har karaktäriserats av en omfattande utvandring från Europa till Nord- och Sydamerika, fram till andra världskriget. Först därefter har Europa sett en nettoinvandring. Den utomeuropeiska invandringen har främst nått Västeuropa, med början till gamla kolonialmakter som Storbritannien och Frankrike.
Migrationspolitik är det sakpolitiska område som rör frågor om invandring och utvandring i en stat. Debatten kring ämnet förs i regel om hur mycket och på vilket sätt människor tillåts flytta över gränser. Idén att människor fritt skall få flytta, är emot själva idén att ha en migrationspolitik. Ofta kopplas ämnet till andra politikområden så som skatter, brott, nativitet och jordbrukspolitik.
Särskilt kinesiska kulier lockades av samvetslösa agenter med bedrägliga löften till utvandring, de kontrakt de ingått ändrades sedan ofta godtyckligt, transportförhållandena var ohyggliga, och borta på de avlägsna arbetsplatserna behandlades kulierna med omänsklig hårdhet. Brittiska parlamentet ingrep 1855 genom "Chinese passengers act", vilken förbjöd användandet av brittiska fartyg till kulitransporter, som krävde längre tid än en vecka, och då denna människohandel därefter till största delen överflyttades till den portugisiska kolonin Macao, tvangs den portugisiska regeringen omsider att (i november 1873) alldeles förbjuda kuliutförsel från denna hamn.
År 630 erövrade profeten Muhammed staden med vilken han sedan 622 efter sin utvandring till Medina varit i strid. Kaba, som raserats flera gånger men återuppbyggts under århundradena dessförinnan, restaurerades av Muhammed. Mecka har allt sedan dess varit den islamiska världens centrum. Under hajj samlas här varje år omkring två miljoner muslimer, och muslimer världen över vänder sig alltid mot Mecka när de ber.
Trots olika krig, utvandring och etnisk rensning (till exempel "den stora katastrofen" 1948), är fortfarande ungefär hälften av världens palestinska befolkning bosatt i den historiska regionen Palestina, det område som omfattar Västbanken, Gazaremsan och Israel, det följd av hög nativitet. I hela regionen utgjorde palestininerna 49% av alla invånare år 2004. Det omfattar hela befolkningen i Gaza (1,8 miljoner) och majoriteten av befolkningen på Västbanken (cirka 3,4 miljoner jämfört med nära 500 000 judiska bosättare). Av befolkningen i Israel är 16,5% palestinskamedborgare. Många är palestinska flyktingar eller internt fördrivna palestinier. Av den palestinska befolkningen som bor utomlands, känd som den palestinska diasporan, är mer än hälften statslösa, det vill säga utan medborgarskap i något land (1997). 3 240 000 av diasporans befolkning bor i Jordanien (2012), över 1 miljon lever mellan Syrien och Libanon, en kvarts miljon i Saudiarabien, samt en halv miljon i Chile, vilket representerar den största koncentrationen utanför arabvärlden.
