Synonymer till vanställa
Vad betyder och hur uttalas vanställa
Vanställa uttalas van|ställa vanställde.
Ordformer och varianter av vanställa
Aktiv
- vanställa
- infinitiv
- vanställer
- presens
- vanställde
- preteritum
- vanställt
- supinum
- vanställande
- presens particip
- vanställ
- imperativ
Passiv
- vanställas
- infinitiv
- vanställs
- presens
- vanställdes
- preteritum
- vanställts
- supinum
Perfekt particip
- vanställd en
- ~ + subst.
- vanställt ett
- ~ + subst.
- vanställda den/det/de
- ~ + subst.
- vanställde den
- ~ + mask. subst.
Alternativa böjningsformer passiv
- vanställes
- presens
Vanställa är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet vanställa
Han ser det vanställt, täckt med blod!.... oigenkännligt!.... Och ändå skakar inte det gudomliga Barnet, detta är vad han väljer för att visa sin kärlek.
Fikonspråket är ett skämtsamt, hemligt lekspråk. Det är ett talat språk som använts sedan mitten av 1800-talet. August Strindberg skriver i Gamla Stockholm utgiven 1882 att det var en av de fem sorters rotvälska han funnit i Stockholm. Det hade, menade han, "lefvat minst sina 30 år och har ännu sina ganska talrika anhängare, dock icke mest bland de lägre samhällsklasserna. Det utöfvas på sådant sätt, att ordet 'fikon' sönderbrytes och bitarne inskjutas i det ord som skall vanställas.".
