Vant Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vant

1. Om bommen kommer åt att fritt svänga över från den ena sidan till den andra kan den få hög fart och i värsta fall orsaka skallskador, kasta besättning överbord, slita loss den lösta bardunen ifall den är på fel sida av bommen, slita av ett vant, bryta masten eller till och med trycka ner fören under vattenytan och därigenom orsaka kantring. (källa)
2. Sprintlöpningen på herrsidan har huvudsakligen dominerats av löpare med förfäder från Västafrika, och löpare från USA respektive Västindien har ofta varit mycket framgångsrika. På 400 meter har de 11 snabbaste tiderna genom historien noterats av löpare från USA. Vid början av 1980-talet hette de stora amerikanska profilerna på 100 meter Calvin Smith och Carl Lewis. Den stora utmanaren mot amerikanerna var kanadensaren Ben Johnson som vann den spektakulära OS-finalen i Seoul 1988. Han var emellertid dopad och guldet gick i efterhand till Carl Lewis. Vid början av 1990-talet kom en ny generation sprintrar fram, de främsta namnen var amerikanen Leroy Burrell, kanadensarna Donovan Bailey och Bruny Surin, britten Linford Christie och Trindidas Ato Boldon. I samband med världsmästerskapen 1997 slog en ny ung amerikan igenom som blev sprintlöpningens nya stjärna nämligen Maurice Greene som kom att dominera sprintlöpningen fram till de olympiska spelen 2004 då ännu en ny generation sprintrar kom, anförda av amerikanerna Justin Gatlin, Tim Montgomery samt jamaicanen Asafa Powell. På 200 och 400 meter var under 1990-talet den stora stjärnan Michael Johnson, som då var fullständigt överlägsen på distanserna. På senare år har en ny generation kommit fram främst amerikanerna Tyson Gay samt Jeremy Wariner som båda närmat sig de "omöjliga" världsrekord som Michael Johnson presterade. Kortdistanslöpningen för herrar domineras sedan 2008 fullständigt av jamaicanen Usain Bolt. Vid OS i Peking 2008 tog han tre guld, på 100 m, 200 m och tillsammans med Jamaicas landslag i korta stafetten. Under Friidrotts-VM i Berlin 2009 upprepade han bravaden, och reducerade dessutom kraftigt världsrekorden på 100 och 200 m. Bolt representerar en ny typ av sprinter, lång och gänglig och utan den våldsamt övertränade överkropp vi har vant oss vid att se. (källa)
3. Seglet finns i två former: det kan vara flygande, med halsen för om masten, eller stående, med halsen vid masten. I det förra fallet skiftas rån och seglet alltid över till nya lä då man stagvänder. Fallet används ofta som vant eller stag. (källa)
4. Läns är en bog vid vilken man har vinden akterifrån (bakifrån), så att vinden fyller båtens segel likt en "säck". På alla andra bogar, inklusive slör, kommer vinden in i seglet vid dess förligare lik, följer seglet likt luftströmmen följer en vinge på ett flygplan, och lämnar seglet vid dess aktre lik. Läns och slör kallas med ett gemensamt namn för undanvind. Plattläns betecknar att vinden kommer rakt akterifrån, varvid man kan skota förseglet i lovart, alltså på motsatt sida storseglet. Negativ läns innebär att man seglar med vinden snett bakifrån och bommen framför masten, alltså att man passerar den riktning då båten normalt skulle gippa. Detta går bara att göra på båtar som saknar vant. (källa)
5. Malmgårdarna i Stockholm var i allmänhet praktfulla och liknade herrgårdar på landsbygden. Malmgården erbjöd den bekvämlighet och det utrymme, som de mäktiga adelsfamiljerna vant sig vid i sina slott och som endast stod ett fåtal till buds. I äldre handlingar användes benämningen "trädgårdar", från 1600-talets mitt möter namnet "malmgård". Det blev snart en modesak att äga sådana malmgårdar, och de skulle helst uppföras på norra malmen (Norrmalm). Men även på södra malmen (Södermalm) fanns många trädgårdstomter. En bland de första mera storartade anläggningarna där blev det palats med tillhörande trädgård, terrasser och springbrunnar, som Jakob De la Gardies änkegrevinna Ebba Brahe uppförde mot slutet av 1650-talet är Ebba Brahes malmgård. En liten återstod av den Hårlemanska malmgården på Norrmalm finns i Centralbadsparken vid Drottninggatan. (källa)
6. En märs är en plattform fäst vid toppen av ett segelfartygs undermasts topp, avsedd att ge lämplig spridning åt de vant som stöttar märsstången i sidled, alltså för samma ändamål som salningen. Ursprungligen var märskorgen avsedd för att underlätta arbete uppe i masten, som utsiktsplats och som plattform vid strid. Märsar kan byggas också enkom för de senare ändamålen. (källa)
7. Röstjärn är beslag på utsidan av bordläggningen på segelfartyg, röstjärnen är bultade eller fästa med nit genom bordläggningen och dess bakomvarande spant. Röstjärnen tjänstgör som förankring av vant och barduner för att staga masten i sidled. Namnet kommer av röst, som är en kraftig utbyggnad av bordläggningen mittför varje mast och som håller röstjärnen från skeppssidan så att vanten går fria från relingen. (källa)
8. Spriseglet var litsat till masten på de äldre båtarna, på moderna båtar används även mastskena. En del större båtar som till exempel fiskarnas storbåtar med flera kunde ha två eller tre master för sprisegel. Båtar som har haft stagade master har även fört toppsegel på stormasten och stagfock på fockmasten, även en del båtar har fört klyvare. Spriseglet har varit vanligt för på en del båtar utan vant eller stag. Spriseglet var vanligt på följande ekor eller snipor såsom blekingeekan, Ölandssnipan samt Gotlandssnipan. Spriet (även kallat spristång och spristake) fästs diagonalt från mastens nedre del i en spriögla till seglets aktre övre horn, sprihornet. Nuförtiden används spriseglet bland annat på optimistjollen. (källa)
9. Vajer av rostfritt stål används i huvudsak till vant för stagning av master på segelbåtar samt till mantåg. (källa)
10. Vant är de linor eller vajrar som främst i sidled stöttar master och stänger på segelbåtar och segelfartyg. (källa)