Vanvettig Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder vanvettig, varianter, uttal och böjningar av vanvettig

Vanvettig synonym, annat ord för vanvettig, vad betyder vanvettig, förklaring, uttal och böjningar av vanvettig.

Synonymer till vanvettig

Vad betyder och hur uttalas vanvettig

Vanvettig uttalas van|vett|ig och är ett adjektiv -t -a.

Ordformer av vanvettig

Böjning (i positiv) vanvettig en ~ + subst. vanvettigt ett ~ + subst. vanvettiga den/det/de ~ + subst. vanvettige den ~ + mask. subst. Komparation vanvettigare en/ett/den/det/de ~ + subst. vanvettigast är ~ vanvettigaste den/det/de ~ + subst.

Vanvettig är ett adjektiv

Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).

Hur används ordet vanvettig

  1. Liljemark sysslar med saker som varierar i stil, utformning, nivå och typ av publiceringsforum. Han är känd för att varva högt och lågt och att ibland skämta om ämnen som av många anses som tabu. I serien Susanna och Bo – en enligt Falu-Kurirens recensent "vanvettig hybrid mellan expressivt bildspråk, rå satir och vardagsrealistiskt berättande" – kan han avsluta en känsligt berättad historia om hustrumisshandel med ett slapstickskämt. I fanzinet Laban retuscherar han bilder och pratbubblor i traditionella skämtserier som Laban och Blondie och får dem att handla om familjer som ägnar sig åt pedofili, ätning av fekalier och nazism. Detta grovkorniga satirbygge presenterades även på den satirfokuserade utställningen "Åratal av övergrepp" 2000 på Serieteket. (källa)
  2. Vilken vanvettig värld (i original What Mad Universe) är en roman av Fredric Brown, utgiven 1949. Boken anses vara en klassiker inom science fiction-genren genom dess introduktion och användande av parallella världar-temat. (källa)
  3. Ryktbarast bland tortyrdomstolar var inkvisitionen. Dess viktigaste instruktioner härrör från Tomás de Torquemada (1484) och Fernando de Valdés (1561). Enligt den förre fick tortyren upprepas, endast ifall en avlagd bekännelse återkallades. Domarna fann då på den utvägen att kalla en förnyad tortyr "fortsättning". Vittnen kunde torteras om domaren misstänkte att de dolde sanningen. Hela systemet fick en typisk utveckling i Italien (framställd bl.a. i Farinaccius "Praxis et theoria criminalis", 1622). Man använde all grymhetens uppfinningsrikedom för att uttänka tortyrsätt. Bland sådana märks sträckbänk, den vid händerna upphängda kroppens uttänjning medelst vidhängda vikter, benets eller tummens sammanpressning i skruvstockar med avtrubbade taggar på insidan (spanska stöveln, tumskruven), bränning med eld under fotsulor och naglar eller i sidan, hunger och törst, bespisning med salt mat utan dryck, örfilande för att hindra offret att falla i sömn (utsträckt till sex-sju dygn, plägade sistnämnda tortyr ända med sinnesrubbning). Tillkallade läkare skulle tillse, att tortyren ej drevs så långt, att offret förlorade medvetandet eller gav upp andan. Torteringen föregicks av "territion" (avskräckning), i det att bödeln förevisade redskapen för den anklagade. Tortyren motsvarade ingalunda det ändamål, som med densamma avsågs. Var den anklagade oskyldig, fick han likväl undergå ett hårt lidande, endast av det skälet, att man ej visste, huruvida han begått brottet. Ofta hände också, att han, halvt vanvettig av smärtorna, pådiktade sig brottet, falskeligen uppgav medbrottslingar och så vidare. Å andra sidan brukade bovar på förhand systematiskt härda sig mot sådana smärtor för att vid behov kunna framhärda i sitt nekande. Och man kunde föga vänta, att den, som ej kuvades av fruktan för att bli halshuggen eller hängd, skulle rädas för tortyrredskapen. (källa)
  4. Utöver Wells bör särskilt nämnas Fredric Browns mycket karakteristiskt existentiellt humoristiska What Mad Universe (sv. Vilken vanvettig värld) från 1949, där tanken framförs att allt man kan tänka sig, hur absurt det än må vara, föreligger i en parallellt existerande verklighet av vilka det således finns ohyggligt många, möjligen ett oändligt antal. Denna idé används också i Bertil Mårtenssons Detta är verkligheten från 1968. (källa)

Phonetiskt närliggande ord

Sök bland 39000 synonymer samt 91000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.