Varvsledning synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas varvsledning

Varvsledning uttalas varvs|led|ning.

Ordformer och varianter av varvsledning

Varvsledning är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet varvsledning

År 1692 löpte där de första fartygen av stapeln. Varvsledningen ordnades så, att en holmamiral, senare varvsamiral, med biträde av ekipagemästaren och överkommissarien, den senare för upphandlingsväsendet skötte örlogsvarvets angelägenheter under amiralgeneralen, den för sjöförsvarets såväl tekniska som militära ledningen ansvarige. Under 1690-talet anlades två stapelbäddar, smedjor, målar-, snickar-, bildhuggar- och segelmakarverkstäder, artilleribodar, en 300 meter lång repslagarbana, vakthus med mera.

3 maj 1945 tömmer den brittiska ockupationsmakten varvet på arbetare. 31 december 1945 stänger britterna varvet helt och 1948 följer den kompletta nedmonteringen och varvet med dess utrustning ska fördelas på de 15 segermakterna i kriget. Nedmonteringen går dock långsamt och 1949 startar en process mot varvsledningen för brott mot nedmonteringsfördordningen. Samtidigt har andra tyska varv åter startat upp. I liten omfattning verkar varvet och har 1950 175 anställda varav 127 är varvsarbetare.

Efter flytten av Amiralitetskollegiet var varvsledningen och en viss del av högsjöflottans ledning kvar i Karlskrona med konteramiralen Carl Gustaf Grubbe i ledningen. Enligt hans första protokoll daterat den 23 juni 1777 deklarerade han att: "Han av Arla Coldin blivit med behörigt Ö.=D.=Brev försedd att här i Carlskrona, skepp bygga och Coldin inrätta, under namn av Kronans Coldin, varmed han i dag tänker begynna." Carl Gustaf Grubbe var son till den tidigare presidenten i Amiralitetskollegiet Gustaf Grubbe.

De japanska varven hade accelererat sin utbyggnad under 1960-talet och detta fortsatte under 70-talet. Samtidigt började de sydkoreanska varven göra sig gällande. En omfattande överbeställning skedde av framförallt tungt tanktonnage - supertankers - och 1974 visade internationella analyser att det inte skulle finnas utrymme för ytterligare efterfrågan på tankers, än vad som då fanns i orderböckerna, under en kommande 10-årsperiod. De höga internationella oljepriserna - oljekrisen - och en tillfälligt avtagande världshandel gjorde också att behovet av nya fartygsbeställningar minskade. Detta kom att drabba speciellt Sverige som var ett högkostnadsland med en överetablering inom varvsindustrin, som drivits på genom såväl facklig- som statlig inblandning. Att de flesta svenska varven dessutom var specialiserade just på tillverkning av oljetankers - VLCC och ULCC - gjorde inte saken bättre. Det fanns inga nybeställare av tanktonnage längre. Detta borde ha uppmärksammats av de svenska varvsledningarna.