Vegetation Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vegetation

1. Goliathägern återfinns i både kust- och inlandsvåtmarker, i både söt- och saltvatten. Den föredrar grunt vatten kring sjöar, floder och laguner, men ses också vid rev, mangroveträsk och vattenhål på savannen. Arten födosöker ofta på djupt vatten med flytande vegetation, på jakt huvudsakligen efter fisk, men också grodor, ödlor, ormar, gnagare, krabbor, räkor och flytande as. Den är ofta ensamlevande men har setts födosöka även i större flockar. (källa)
2. Gråhakedoppingen är revirhävdande och häckar vanligtvis som enstaka par med minst 50 meter till närmsta häckande granne. I mindre sjöar förekommer det oftast bara ett par men i större vatten där häckningsförutsättningarna är optimala förekommer det även löst sammanhållna kolonier där upp till ett tjugotal par kan försvara ett gemensamt revir. Flytande vegetationsmattor som helt saknar kontakt med stranden är en sådan optimal häckningsplats. Sådana habitat är säkra från de flesta predatorer och tillräckligt stora för att erbjuda visst vind- och vågskydd, och där häckar arten tätare än strandhäckande par. Par som häckar i dylika kolonier lägger fler ägg, som kläcks tidigare på säsongen och resulterar i större kullar. Reviret försvaras med olika typer av avskräckningsbeteenden, som att fälla ut vingarna, krypa ihop och hacka med näbben i luften. Kolonihäckande par är mer aggressiva, mindre benägna att lämna boet ovaktat och den förälder som inte ruvar visar större tendens att förflytta sig längre sträckor bort från boet. Häckning sker ofta i anslutning till trutar eller andra kolonihäckande sjöfåglar. (källa)
3. Fälttermen "grönsten" är tidigast belagd 1734 i Carl von Linnés skrifter, och används främst i samband med skogs- och jordbruk. Mark, särskilt moränjordar, på berggrund av grönsten kan få andra egenskaper än på den mer vanligt förekommande granit-gnejsgruppens bergarter. I naturrelaterad litteratur omnämns ofta förekomsten av grönsten som gynnsam för vegetationen, med kännetecken som ädellövskog, artrikedom och granskog med hög bonitet. (källa)
4. Hasselsnoken är en värmeälskande orm, vars optimala kroppstemperatur ligger mellan 27 och 33°C, även om den kan vara aktiv vid lägre temperatur. Arten kan solbada eller värma sig på stenar och andra föremål som hettats upp av solen, men lever normalt dolt. Den föredrar solexponerade biotoper med torr sandjord eller stenar och klippor, samt med riklig, blandad vegetation. Arten är inte speciellt vattenkrävande, och nöjer sig ofta med att dricka av morgondaggen eller små regnpölar. Under vintern går hasselsnoken i ide i hålor och klippskrevor, vanligtvis ensam. Arten kan bli upp till 19 år gammal i vilt tillstånd. (källa)
5. Det bör finnas någon form av väg för att få bäst nytta av hjulförsedda vagnar, eftersom det är svårt att ens med hästar komma fram med vagnar i ojämn terräng eller i terräng med grov vegetation. Slädtransporter vintertid sparade därför oftast i äldre tid mycket mer energi än transporter med hjulförsedda vagnar, och i Norden dröjde det länge innan vagnen fick något bredare genombrott. Fortfarande på 1800-talet fanns i Sverige (och värre i Norge) betydelsefulla sträckor där man fick klövja, fästa lasten på hästryggen och vara utan vagn. (källa)
6. I områden med föga eller ingen vegetation kan vinden föra bort de lösa jordavlagringarna och transportera dem långa sträckor. Ett sammanhängande vegetationstäcke kan i allmänhet förhindra detta, men överbetning av boskap, framför allt getter, kan medföra att vinden får ett gott grepp. Då kan en öken uppstå och breda ut sig. Även berg kan eroderas av vinden genom att sandpartiklar nöter mot stenen och utholkar denna i oregelbundna skålformationer. (källa)
7. Fjäll är ett berg eller ett mer flackt landskap, vars högsta punkt når över skogsgränsen. Sammanhängande skog förekommer inte och i högfjällsområden saknas träd helt. Ett fjäll kännetecknas i stället av lågväxt alpin och subalpin vegetation. (källa)
8. Produktionen av kashmirull är ur ett miljöperspektiv inte helt oproblematisk då getterna sliter loss gräset med rötter och allt. 2008 fanns det cirka 40 miljoner getter i Inre Mongoliet och i områden med hög täthet av getter försvinner det övre matjordsskiktet eftersom det inte finns någon vegetation som binder jorden. Detta leder till erosion och gräsmarker blir till öken. (källa)