Verksamhetslust synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas verksamhetslust

Verksamhetslust uttalas verk|sam|hets|lust.

Ordformer och varianter av verksamhetslust

Verksamhetslust är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet verksamhetslust

Von Oettingen blev 1854 privatdocent och 1856 professor i systematisk teologi vid universitetet i Dorpat. von Oettingen, till sin dogmatiska ståndpunkt utpräglat konfessionell, var en man med ovanligt mångsidiga vetenskapliga, praktiska och även estetiska intressen samt outtömlig verksamhetslust. På det kyrkliga livets utveckling i Livland utövade han därför stort inflytande.

År 1689 blev han biskop av Salisbury och utövade sedan ett stort inflytande på såväl kyrkans som statens angelägenheter. Särskilt kom han genom sin välvilja och verksamhetslust att spela en stor roll som förmedlare mellan fientliga partier och krafter, varigenom han fick stor betydelse för stärkandet av konung Vilhelms ställning. Då han en gång i ett herdabrev yttrat, att konung Vilhelms välde grundade sig på erövring, blev detta brev på parlamentets befallning uppbränt av bödeln - vilket dock ej hindrade, att han utsågs till lärare för en av de kungliga prinsarna. Burnet gjorde sig känd för en storartad välgörenhet.

Av Stockholms stad invaldes Dufwa till sista ståndsriksdagen (1865–66) i borgarståndet och i andra kammaren för riksdagarna 1870–72. Hos kammarens lantmän förvärvade han sig stort förtroende, invaldes 1871–72 i statsutskottet och blev en av Lantmannapartiets inflytelserikaste ledare, om också sällan synlig som sådan. Han var en av Lantmannapartiets talangfullaste förkämpar i de strider partiet förde mot den dåvarande regeringen i syfte att tillförsäkra riksdagen uteslutande bestämmanderätt över de ordinarie anslagen och genomdriva sådana frågors avgörande medelst gemensamma voteringar. Hans lantmannapartistiska förbindelser omöjliggjorde ett återval i Stockholm, men han blev i stället ledamot av första kammaren 1873–79 för Kristianstads län och 1882–83 för Göteborgs och Bohus län. Borgarståndet vid 1865 års riksdag hade valt Dufwa till riksgäldsfullmäktig, sedan 1870 till sin död var han fullmäktig i Riksbanken, därvid under en lång följd av år tjänstgörande såsom deputerad för den inre förvaltningen. I denna egenskap grep han med väldig energi och stark vilja reformerande in i riksbankens styrelse och förvaltning. Dufwas stora duglighet, verksamhetslust, starka vilja och omfattande insikter togs i anspråk även på många andra håll.