Vad betyder och hur uttalas vetorätt
Vetorätt uttalas veto|rätt.
Vetorätt betyder rätt att vägra godkännande el. bekräftelse.
Ordformer och varianter av vetorätt
Singular
- vetorätt
- obestämd grundform
- vetorätts
- obestämd genitiv
- vetorätten
- bestämd grundform
- vetorättens
- bestämd genitiv
Vetorätt är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet vetorätt
Lieutenant Governor of Jersey, guvernören eller landshövdingen. Hans vetorätt avskaffades 2005.
Utkastet till lagtext, lagrådsremissen, skickas vanligtvis till Lagrådet för yttrande. Lagrådet har till uppgift att se över ifall propositionen strider mot grundlagen. Lagrådet lämnar sina synpunkter på lagrådsremissen i form av ett yttrande som publiceras på Lagrådets webbplats. Lagrådet har emellertid ingen vetorätt. Regeringen kan alltså lägga fram förslaget inför riksdagen även om det strider mot Lagrådets rekommendation. Denna procedur har kritiserats som svag i jämförelse med lagprövningen i många andra demokratiska länder.
Historiskt sett har partipolitiska insatser genomförts för att stärka den representativa demokratin med direktdemokratiska inslag sedan år 1894 med Riksdagens nyhetsgrupp med förslag på lokala folkomröstningar. Socialdemokraterna kom det första förslaget om Folkinitiativ och folkomröstningar (beslutande folkomröstningar, Plebiscit) år 1917 men fick avslag, men år 1919 fick man sedan bifall till införande av rådgivande folkomröstningar. Mellan år 1948-1993 har de borgerliga partierna fört fram förslag om att genomföra beslutande folkomröstningar med vetorätt för kommunfullmäktige.
FN-resolutioner är ett av Förenta nationernas verktyg för konflikthantering. FN har flera olika sätt att påverka nationer, från diplomatiska övertalningsförsök till obligatoriska sanktioner, vilka kan vara såväl ekonomiska som militära. Endast Säkerhetsrådet kan anta för medlemmarna bindande resolutioner. De permanenta medlemmarnas vetorätt har ofta gjort det omöjligt att fatta resolutioner när det gäller konflikter där någon av dessa stater varit involverad. Generalförsamlingens resolutioner kan endast fungera som rekommendationer, församlingen kan inte fatta för medlemmarna bindande beslut annat än i val- och budgetfrågor.
1945 utnämndes andra världskrigets segrande stater – Kina, Frankrike, Storbritannien, Sovjetunionen och USA – till supermakter med permanent säte och vetorätt i FN:säkerhetsråd. Genom ekonomiska påfrestningar, förlust av kolonier och inbördeskrig kunde inte alla dessa stater behålla sin dominans. Vid slutskedet av Kalla kriget fanns bara två supermakter kvar: USA och Sovjetunionen. I och med Sovjetunionens kollaps 1991 och den underminerade maktbalansen blev USA den enda kvarvarande supermakten (ibland kallad hypermakt).
Polen var ett av de europeiska riken som hade valmonarki längst, ända in på 1700-talet. Landet kallades ofta republik under denna tid, men det berodde inte på att statschefen valdes utan på att makten låg hos riksdagen. Riksdagen dominerades av adeln, som valde kung och där varje adelsman hade vetorätt.
Veto (latin 'jag förbjuder') är möjligheten för en part att ensidigt stoppa ett beslut. Vetorätten kan gälla beslut fattade av en församling i vilken parten är medlem (vilket är fallet för de permanenta medlemmarna av FN:säkerhetsråd) eller beslut fattade av någon annan (exempelvis en statschefs rätt att hindra beslut fattade av ett parlament). Ett veto kan endast hindra ett beslut, inte förändra innehållet i beslutet.
