Vingpenna Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vingpenna

1. Penna, (skrivdon) från latinets penna, fjäder från en fågel (vingpenna), är ett skrivverktyg som finns i många variationer. Skriftlärare uppfann vasspennan i det antika Egypten som ett försök att hitta alternativ till fjäderpennor och att skriva i lera. Denna innovation ledde till många av de olika typerna av skrivverktyg vi har att skriva med idag. (källa)
2. Den första egentliga bläckpennan var fjäderpennan gjord av en vingpenna från en fågel. Ofta nyttjades gåsfjädrar, så kallade gåspennor, men även andra större fåglars vingpennor användes, exempelvis från svan och korp. Bäst lämpar sig fjäderpennor som fågeln själv tappat genom ruggning. Hos gåsen är det de fyra till fem yttersta vingpennorna som duger. De yttersta är kortare och hårdare och lämpar sig sämre medan de följande två handpennorna är bäst. Resterande handpennor är breda och korta och går inte att använda till pennor. För att fungera som fjäderpenna härdas vingpennan genom att stickas i het sand eller aska, eller också lägger man dem över en koleld. Detta gör inte bara pennan fastare utan mjukar också upp den hinna som sitter om pennan, och som sedan kan dras av med baksidan av en kniv. Efter detta formas och putsas pennan och spetsen. En bra fjäderpenna är klar och genomskinlig och märgen i den är lös och kan skakas fram och tillbaka. En fjäderpenna doppas i bläck när man ska skriva med den. Fjäderpennor började användas redan under 300-talet. (källa)
3. Fjädern växer inuti ett rörformat utskott som sitter fast i en fjädersäck i huden. När fjädern är färdigväxt spricker röret och faller av. Längst ned mot fjädersäcken sitter den ihåliga vingpennan calamus. Från vingpennan går fjäderskaftet, eller spolen som den också kallas. På spolen sitter fanstrålarna som går snett uppåt, ut från båda sidor av spolen. På fanstrålen sitter det i sin tur bistrålar och på dessa sitter det små hakar som greppar tag i den intilliggande bistrålen. Detta gör att fanstrålarna håller ihop och bildar en plan yta, ett så kallat fan. Längst ned vid fjäderpennan saknar ofta bistrålarna hakar och ter sig därför dunigt. Hos vissa arter, som exempelvis strutsfåglar, saknas dessa bistrålehakar även på de större fjädergrupperna som då också är duniga. (källa)