Vinstbringande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vinstbringande

1. 1775 infördes ett statligt monopol på brännvinsbränning. Stordriften i kronobrännerier kom efter några inledande vinstbringande år att bli olönsam, och redan 1787 började monopolet successivt att avvecklas genom att kronobrännerierna utarrenderades. Från 1798 återupplivades husbehovsbränningen för jordbrukare, från 1800 med inskränkningen att man måste inneha ett fullt mantal och pålades då en bevillningsavgift oavsett om man brände eller ej. 1812 infördes en skatt där jordvärdet blev normerande både för skatten och för hur stor brännvinspanna man hade rätt att äga. Man hade då vid denna tid, om man hade rätt att inneha brännvinspanna, även rätt till utskänkning i krogrörelse. Samtidigt infördes en konsumtionsskatt för brännvin, som pålades alla som inte uttryckligt avsagt sig bruket av brännvin, denna upphörde dock redan 1815. (källa)
2. En bark kan seglas med mindre besättning än en fullriggare, men är i oceanfart betydligt bättre än skonare. Barken är därför den segelfartygstyp som längst kunde konkurrera med ångfartygen i oceanfart, efter att inte ens klipperskepp längre klarade sig på de mer vinstbringande traderna. Stora barkskepp av stål (eng. windjammer) kunde byggas och seglas ekonomiskt in på 1920-talet. Ålänningen Gustaf Erikson höll en flotta av segelfartyg fram till efter andra världskriget, köpta billigt, ofta bara för skrotvärdet, av rederier som övergått till ångfartyg. (källa)
3. Omkring klockan 18 den 28 augusti 1749 föddes Johann Wolfgang von Goethe vid Grosser Hirschgraben i Frankfurt am Main, i det hus som kom att kallas Goethehuset efter familjen. Han var son till kejserliga rådet juris doktorn Johan Caspar Goethe och hans hustru Katharina Elisabeth Textor. Hustrun var 21 år yngre än sin man. Fadern var välbeställd och kunde leva på räntorna från sin förmögenhet, samtidigt som han sysselsatte sig med ordnandet av sina konst- och boksamlingar. Goethes släkt tillhörde ursprungligen borgarklassen med smeder, skräddare och vinhandlare och kom från Thüringen. Farfadern var en ansedd skräddare i Frankfurt och Lyon och fick ett vinstbringande värdshus i hemgift när han gifte sig med Goethes farmor. Fadern lyckades med sitt arv köpa till sig en titel som gav tillträde till överklassen. När han gifte sig vid 40 års ålder med den 18-åriga, vackra advokat- och borgmästardottern Elisabeth Textor behövde han inte tänka på att hon inte fick någon hemgift av sin far. (källa)