Vad betyder och hur uttalas voluntaristisk
Voluntaristisk uttalas vol|unt|ar|ist|isk [-is´t-] -t -a.
Ordformer och varianter av voluntaristisk
Voluntaristisk är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet voluntaristisk
Man skiljer också mellan hedonistisk, aretologisk, ontologisk och voluntaristisk eudaimonism, som representerar olika syn på lyckan eller lycksaligheten. Hedonistisk eudaimonism ser lycka som den obrutna lusten, och aretologisk eudaimonism ser lyckan i arete (gr. "dygd"), ett dygdigt liv (se Sokrates, Platon, Aristoteles och stoicismen, jämför dygdetik). Ontologisk eudaimonism ser lyckan som uppfyllandet av alla behov genom att reducera alla "tingsbehov" (se Augustinus och Thomas av Aquino), och voluntaristisk eudaimonism, slutligen, ser lyckan som uppfyllnaden av den mänskliga viljan (lat. voluntas, jämför preferentialism).
För Leibniz fårörelsens problem sin lösning av Zenons paradox. Eftersom rörelse är kontinuerlig, måste rymden vara delbar i oändlighet. För att någonting ska börja röra sig över huvud taget måste det finnas någon medvetandeliknande, voluntaristisk egenskap eller kraft inneboende i universums grundläggande beståndsdelar som framdriver dem. Denna conatus är en sorts ögonblicklig eller "egentlig" rörelse som alla ting besitter, även när de är statiska. Rörelse är samtidigt bara summan av alla conati som ett föremål har, jämte föremåls olika växelverkan. Conatus är förörelse vad en punkt är för rymden. Problemet med denna uppfattning är att ett föremål som kolliderar med ett annat inte skulle kunna studsa tillbaka om den enda involverade kraften var conatus. Därför tvingades Leibniz postulera existensen av en eter som fick föremål att röra sig och tog i beaktande fjädrande kollisioner. Liebniz idé om en medvetandeliknande minneslös egenskap hos conatus, tillsammans med hans förnekande av atomer, ledde slutligen till hans monadteori.
En tveksamhet inför karismatiska uttryck. Den karismatiska rörelsen i Sverige hade under 1970-talet en blomstringstid och från institutets ledning var man försiktigt inställd till vissa av den karismatiska kristendomens yviga inslag. Man hade dock inte problem med att välkomna karismatiska elever till skolan. Den ambitiösa läroplanen och institutets studiemiljö främjande en mer kognitiv-voluntaristisk kristendomsförståelse.
