Vad betyder och hur uttalas vrakspillra
Vrakspillra uttalas vrak|spillra.
Ordformer och varianter av vrakspillra
Singular
- vrakspillra
- obestämd grundform
- vrakspillras
- obestämd genitiv
- vrakspillran
- bestämd grundform
- vrakspillrans
- bestämd genitiv
Plural
- vrakspillror
- obestämd grundform
- vrakspillrors
- obestämd genitiv
- vrakspillrorna
- bestämd grundform
- vrakspillrornas
- bestämd genitiv
Vrakspillra är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet vrakspillra
George Washington DeLong gjorde 1879-1881 ett försök att genomföra passagen i omvänd riktning, men förliste. Av vrakspillror från expeditionen kunde dock Fridtjof Nansen dra viktiga slutsatser om strömförhållandena i passagen, och 1893-1896 genomseglade han större delen av Nordostpassagen.
Jack hjälper Rose upp på en vrakspillra och allt de kan göra är att vänta. Jack säger till Rose att hon inte ska dö här, utan som gammal i en varm säng, och inte ge upp. Livbåt nummer 14 återvänder senare till förlisningsplatsen, men besättningsmännen finner till stor del bara frusna lik. Rose som hamnat i ett translikt tillstånd försöker få Jack som hänger vid vrakspillran att vakna upp, men hon tvingas konstatera att han dukat under. Med hjälp av en visselpipa påkallar hon livbåtens uppmärksamhet och räddas. Hon tas ombord på RMS Carpathia, och uppger Rose Dawson som sitt namn.
I verkligheten var Lydia inspirerad av Maria von Platen, en kvinna som Hjalmar Söderberg hade ett förhållande med under en tid i början av 1900-talet. Han hade tidigare behandlat ämnet i pjäsen Gertrud som han skrev 1906. 1908 gjorde han ett första försök att gestalta stoffet i en roman, som han kallade Lydias felsteg. I en kommentar till romanens andra upplaga (Skrifter, åttonde delen, 1920) lämnade Hjalmar Söderberg en redogörelse för romanens tillkomsthistoria: "Den allvarsamma leken påbörjades 1908 under en sommarvistelse på Skodsborg i Danmark. Jag kom dock inte längre då än till det första inledande avsnittet (sommarkvällen i skärgården). Ett par år senare hade jag så gott som uppgivit boken, betraktade det skrivna som en vrakspillra och publicerade det i Idun som "Romanfragment". Först 1912 fick ämnet tag i mig på nytt. Jag skrev boken under sommaren och hösten, och i november kom den ut.".
