Väga Synonymer Betyder Uttal

• bedöma
• jämföra
• vikta

Hur används ordet väga

1. De flesta arter skapar ett revir som de bland annat försvarar med läten, uppvisning av praktfulla fjäderdräkter och rent fysiska attacker. Vissa fåglar häckar i kolonier där gruppen hävdar reviret mot yttre angrepp. Inom reviret byggs ett rede som kan vara allt ifrån en grund urgröpning i marken till exempelvis en havsörns bo som kan väga mer än ett ton. Det minsta dokumenterade fågelboet är skapat av en kalliopekolibri och har en boskål på bara 2 centimeter. Vissa arter begagnar samma boplats år efter år, medan andra bygger ny varje år. Ofta byggs flera bon antingen före eller efter parningen. Exempelvis korsnäbbar bygger sina bon redan under vintern och gärdsmygen bygger ett flertal bon, och honan utser sedan det slutgiltiga boet där hon lägger sina ägg. Detta rede är det enda som fodras med dun och fjädrar. Hos ett flertal arter har man observerat att både honan och hanen sätter igång med en form av ceremoniella bobyggen direkt efter parningen. Vissa arter som backsvala, kungsfiskare och vissa alkor och liror gräver gångar i jorden där de lägger sina ägg. (källa)
2. Den fullvuxna hanen blir ca 100–170 cm lång och kan väga upp till ca 115 kg. Honorna är mindre och 40-50% lättare. Båda könen bär horn, som ofta är något bakåtböjda. Geten har raggig päls som för det mesta skiftar i grå, vita, svarta och bruna nyanser. Hanen, bocken, har hakskägg och luktar starkt från sina analkörtlar. Även honan (geten) har i regel skägg fast mindre. (källa)
3. I Sverige blev den förhållandevis lilla köksspisen för inbyggnad den mest populära typen. Den var i princip färdigkonstruerad i slutet av 1800-talet. Ett normalt höjdmått för en sådan spis är omkring 36 centimeter, och den kan vara ungefär 60 centimeter bred och upp till 60 centimeter djup och väga omkring 140 kilogram. Värmeeffekten på en normal köksspis är ungefär 4,7 kW. (källa)
4. dess främre del är hög och skärformigt böjd. Samma form har bröstfenorna och stjärtfenan. Bukfenorna är långa och smala, medan den relativt långa analfenan däremot är låg och liknar ryggfenans bakre del. Fisken når ända till 200 centimeters längd och kan väga upptill 270 kilogram. Glansfisken är en mycket färgrik fisk. Fenorna och läpparna är klarröda. (källa)
5. Grizzlybjörnen väger normalt omkring 180–410 kg, men extremt stora hanar kan väga upp emot 640 kg. Hannen blir ofta ungefär 1,8 gånger större än honan. Pälsfärgen varierar mycket i förhållande till dess geografiska spridning, frånärmast blond till mörk brun och nästan svart. Skillnaderna i pälsfärg kan vara ett resultat av björnens bosättningsmiljö, vilket innebär skillnader i både diet och temperatur. Björnar som lever i kustnära omgivningar blir ofta mer bruna, medan inlandsbjörnar ofta är mer gråa. (källa)
6. Fiskarna lever i stim och kan bli upp till 130 centimeter långa och väga upp till 32 kg om de får leva riktigt länge (uppåt trettio år). En vanligare storlek är ett till tre kilogram, men större vid Lofoten. Gråsejen äter fiskyngel, sill, skarpsill och kräftdjur. Leken sker i januari till maj. (källa)
7. Isopoderna är vanligen 5–15 mm långa, men den största arten, Bathynomus giganteus, kan bli upp till 45 cm lång och väga 1,7 kilogram. Kroppen är tillplattad uppifrån (dorsoventralt). Isopoderna har ingen tydlig carapax (ryggsköld). Antennerna har en lång, flerledad yttre del. Ögonen är oskaftade komplexögon och kan saknas. Första thoraxsegmentet är sammansmält med huvudet. De thorakala benparen (pereopoderna) är ogrenade, medan de abdominala benparen (pleopoderna) är tvågrenade (Y-formiga). Det finns sju benpar. (källa)
8. Den svenska grönlingen blir cirka 10–15 cm lång. Fiskerekordet kommer från Igelbäcken, Solna. Det exemplaret var 14,9 cm och vägde 28 g. I de nordöstra delarna av sitt utbredningsområde kan grönlingen uppnå en storlek av 21 cm och väga 200 g. (källa)
9. Guld har sedan urminnes tider varit en eftertraktad metall som använts som betalningsmedel. Att väga mängden guld vid löpande betalningar visade sig opraktiskt, och äkthet och renhet kunde inte garanteras. Därför har mynt präglats, så att man vid hantering kan se vilket guldvärde det ska motsvara. Även sedlar och mynt i andra metaller har historiskt relaterats till guldmyntsvärdet, guldmyntfot, samt vissa internationella transaktioner. (källa)