Vad betyder och hur uttalas vägtrafikkungörelse
Vägtrafikkungörelse uttalas väg|traf|ik|kun|gör|else.
Ordformer och varianter av vägtrafikkungörelse
Singular
- vägtrafikkungörelse
- obestämd grundform
- vägtrafikkungörelses
- obestämd genitiv
- vägtrafikkungörelsen
- bestämd grundform
- vägtrafikkungörelsens
- bestämd genitiv
Plural
- vägtrafikkungörelser
- obestämd grundform
- vägtrafikkungörelsers
- obestämd genitiv
- vägtrafikkungörelserna
- bestämd grundform
- vägtrafikkungörelsernas
- bestämd genitiv
Vägtrafikkungörelse är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet vägtrafikkungörelse
I Sverige infördes 1998 en ny trafikförordning (1998:1276) som ersatte den tidigare vägtrafikkungörelsen (1972:603). Förordningen trädde i kraft den 10 oktober 1999 och förtydligade bland annat att fordonsförare har "[...] väjningsplikt mot gående som gått ut på eller just ska gå ut på övergångsstället", något som tidigare inte uttryckligen angetts. Förordningen kom därför att i folkmun kallas "Zebralagen".
På cykelbana fanns i dåvarande vägtrafikkungörelsen följande paragraf om gående på cykelbana eller körbana.
Trafikförordningen (1998:1276) är en svensk förordning, utfärdad av regeringen, som trädde i kraft den 1 oktober 1999, som ersättning till Vägtrafikkungörelsen (1972:603), som därmed upphävdes.
