Vad betyder och hur uttalas växelsång
Växelsång uttalas växel|sång.
Ordformer och varianter av växelsång
Singular
- växelsång
- obestämd grundform
- växelsångs
- obestämd genitiv
- växelsången
- bestämd grundform
- växelsångens
- bestämd genitiv
Plural
- växelsånger
- obestämd grundform
- växelsångers
- obestämd genitiv
- växelsångerna
- bestämd grundform
- växelsångernas
- bestämd genitiv
Växelsång är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet växelsång
Den västerländska teatern har utvecklats ur de årliga Dionysosfesterna i antikens Grekland. Varje år ordnade man en fest till guden Dionysos' ära och som en av traditionerna byggde man då en arena för körsång. Kören bestod av dels kör, dels en försångare som sjöng en växelsång med kören. Snart började försångaren att tala istället vilket så småningom utvecklades till att försångaren skulle föreställa en person (dramats protagonist). Kören fungerade som ett språkrör åt den aktuelle dramatikern. Senare började även en motspelare agera, en så kallad antagonist. I det antika Grekland ordnade man årliga teaterfestivaler där tre antika dramatiker fick tävla med fyra pjäser var, tre tragedier och ett lustspel. På den tiden var teater, som så mycket annat, ett nöje förbehållet för Greklands medborgare (fria män) och det var bara män på scenen, även i kvinnorollerna. Man använde även masker som förstärkte rösten genom en tratt vid maskens munöppning. Skådespelarna bar också 'koturner' som var en typ av halvmeterlånga skor, även stora mantlar och huvudbonader (onkos) bars för att skådespelarna skulle synas bra.
Texten är av mycket gammalt, men osäkert, ursprung. En legend, troligen från 800-talet, berättar att biskop Ambrosius av Milano på gudomlig ingivelse börjat sjunga denna hymn när han på påskaftonen år 387 döpte Augustinus och Augustinus stämde in och avslutade sången. Efter denna legend benämns hymnen ofta på latin Hymnus Ambrosii et Augustini (Ambrosius' och Augustinus' hymn) och även sjungits som växelsång.
Växelsång innebär att versrader eller strofer i en sång sjungs växelvis mellan enstaka sångare eller grupper av sångare, till exempel två körer eller körhalvor mot varandra, så kallad "antifonal sång". Växelsång kan också sjungas av en solist eller försångare och en kör, så kallad "responsorial sång" eller mellan olika grupper inom församlingssång, så kallad "alternatim".
