Vad betyder och hur uttalas växeltelefonist
Växeltelefonist uttalas växel|tele|fon|ist.
Ordformer och varianter av växeltelefonist
Singular
- växeltelefonist
- obestämd grundform
- växeltelefonists
- obestämd genitiv
- växeltelefonisten
- bestämd grundform
- växeltelefonistens
- bestämd genitiv
Plural
- växeltelefonister
- obestämd grundform
- växeltelefonisters
- obestämd genitiv
- växeltelefonisterna
- bestämd grundform
- växeltelefonisternas
- bestämd genitiv
Växeltelefonist är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet växeltelefonist
När flygbaserna i Bas 60 systemet byggdes ut så anlades på varje bas en fortifierad bunker, kommandocentralen, varifrån den minutoperativa verksamheten på basen skulle ledas. Bunkern som innehöll ett ledningsrum och ett apparatrum byggdes någon kilometer från bansystemet för att den inte skulle kunna slås ut av ett kärnvapenanfall mot huvudbanan. I ledningsrummet fanns två panelrader som användes för att manövrera olika telefonförbindelser och utrustningar, samt basradion. På den bakre raden satt Vakthavande officeren och hans biträde. I panelen fanns möjlighet att koppla startorderförbindelsen till valfritt framom, utlösa flyglarm och att koppla samtal internt inom anläggningen, eller via anslutningen till telefonväxeln även komma i kontakt med abonnenter utanför kommandocentralen. I främre raden satt Trafikledaren med sitt biträde, de kunde leda flygplan med hjälp av flygradion samt manövrera utrullningshindret, inflygningsljus och banljus på huvudbanan. För leda flygplan till basen så hade man även en pejlindikatorn som visade riktningen till anropande flygplan. Trafikledaren hade också förbindelse till basens luftbevakningstorn och kunde informera om egna starter och landningar som luftbevakaren sedan kunde rapportera vidare till luftförsvarsgruppcentralen. I främre panelraden fanns även luftvärnsorienteringsunderofficeren. Han kunde med radio eller trådförbindelse orientera luftvärnet runt basen om egen flygverksamhet, för att undvika vådabekämpning. Orienteringsmottagaren markerade fientlig flygverksamhet på luforkartan i ledningsrummet genom att lyssna på luforsändningarna från sektorns luftförsvarscentral. Tablåmarkören stod vid en karta över basen och markerade var flygplan befann sig på basen och vilken status de hade. Slutligen så fanns det även en växeltelefonist i centralen.
