Xenonlampa synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas xenonlampa

Xenonlampa uttalas xen|on|lampa.

Ordformer och varianter av xenonlampa

Xenonlampa är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet xenonlampa

Xenonlampa är en ljuskälla där ljuset skapas i ett urladdningsrör fyllt med dels ädelgasen xenon vilken underlättar bildandet av en ljusbåge och dels fyllt med metallsalter som vid ljusbågens jonisering utsänder ljusenergi. Typiskt för xenonlampor är låg energiåtgång jämfört med glödtrådslampor, snabb tändning jämfört med andra lysrör men olämpliga att tända/släcka ofta. Xenonlampor har fått stor användning i fordonsstrålkastare.

Xenonlampa är en specifik variant av Gasurladdningslampa.

Xenonlampan består av ett glasrör med två elektroder av volfram. Inuti röret finns dels ädelgasen xenon och dels en blandning av metallsalter. En xenonlampa kan inte drivas av lågspänning från till exempel ett bilbatteri. Den kräver ett elektroniskt driftdon (engelska ballast) och en tändare för att lysa. Driftdonet reglerar strömmen till lampan. Tändaren initierar urladdningen i lampan. Tändaren kan antingen vara inbyggd i lampan (D1- och D3-system) eller vara en separat enhet eller inbyggd i driftdonet (D2 och D4-system). Tändaren och driftdonet styr tändningen av lampan i 3 steg.

Tidiga xenonlampor gav ett blåaktigt ljus men nya lampor är bättre. Vitheten mäts vanligen i grader Kelvin och xenonlampor ligger mellan 4100 och 4400 (solljus har 5800). Tyvärr bildas även mycket ultraviolett ljus som ej uppfattas av ögat men som kan skada till exempel plastdetaljer i en strålkastare om de inte filtreras bort. Detta sker genom att använda en skärmande glaskvalitet.

Även om xenonet ger en snabb tändning (upp till en sekund) så är den för långsam för att föraren ska kunna "blinka" med helljuset. Dessutom beror lampans livslängd i hög grad av antalet tändningar. Xenonlampan är således ej lämplig att tända/släcka vid avbländning. Ej heller kan man i en urladdningslampa använda den konventionella lösningen liknande två glödtrådar. Lösningen är att låta lampan lysa hela tiden men ha en rörlig ridå som vrids upp med en elektrisk magnet (solenoid) när man kopplar på helljus (likt ett ögonlock). Vissa tillverkare kallar arrangemanget för bi-xenon-ljus.

Eftersom moderna bilar oftast har antisladdsystem, vilka har en rattvinkelgivare, kan xenonlampornas elektronik även användas för att vrida strålkastarna i sidled i kurvorna, s.k. aktiva kurvljus.

Konventionella strålkastare har vanligen en parabolisk reflektor med glödtråden i parabolens fokus för att ge ett samlat strålknippe. Xenonlamporna med sitt starka sken och med den stora ridån för avbländning har gjort att man i stället vanligen har en elliptisk reflektor där ljusbågen ligger i ellipsens ena fokalpunkt. Se figuren. De reflekterade strålarna möts då i ellipsens andra fokalpunkt. Efter denna andra fokalpunkt har man sedan en konvex kondensorlins som samlar ihop strålarna till ett smalt knippe som kan lysa långt. Ridån för avbländningen placeras strax före den andra fokalpunkten. Detta gör att lite ljus kan släppas fram även uppåt så att vägmärken och gående kan synas utan att mötande bländas. Denna utformning gör att strålkastaren blir smalare, med mindre ljusöppning, men att den i gengäld blir längre vilket kan ge friare design av fordonets front. Konstruktionen kallas ibland projektionsstrålkastare och känns igen på den tjocka glaslinsen längst fram i stålkastaröppningen.