Vad betyder och hur uttalas xylofon
Xylofon uttalas xylo|fon [-å´n] -en -er.
Xylofon betyder slaginstrument med träplattor.
Ordformer och varianter av xylofon
Singular
- xylofon
- obestämd grundform
- xylofons
- obestämd genitiv
- xylofonen
- bestämd grundform
- xylofonens
- bestämd genitiv
Plural
- xylofoner
- obestämd grundform
- xylofoners
- obestämd genitiv
- xylofonerna
- bestämd grundform
- xylofonernas
- bestämd genitiv
Xylofon är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet xylofon
Träharmonika – ett musikinstrument som tillhör familjen slagverk och är av idiofon-typse, se xylofon.
En gitarr låter inte som en xylofon. De olika klangfärger som musikinstrumenten har är viktiga för örat.
Marimba är ett slagverksinstrument. Tillsammans med xylofon, vibrafon och klockspel ingår marimban i den grupp slagverk som kallas malletinstrument efter det engelska ordet för de klubbor man använder för att spela på dem. Marimban härstammar ursprungligen från Afrika.
De olika klubborna eller träpinnarna används för att traktera olika typer av resonanslådor (trummor) och klangblock eller metalltenar av olika längd och tjocklek. Slagverksinstrument kan ha obestämd tonhöjd (som cymbalen eller tamburinen) eller bestämd tonhöjd (som xylofonen eller pukan).
En slagverksensemble kan spela nästan vilken sorts musik som helst. Ofta karakteriseras musiken av rytmisk musik på olika typer av trummor, ofta med avancerad pausering, en genre som är benämnd nu-musik. Slagverksensemblen kan dock spela melodier på bland annat xylofon, klockspel eller rörklockor, och spela basgångar eller ackompanjemang på bland annat timpani, vibrafon eller marimba.
Runt sekelskiftet kännetecknades musiken av ett större intresse för orkesterns ljud och klangfärg. Tonsättare som Claude Debussy, Maurice Ravel och Richard Strauss skrev musik som var mer baserad på orkestreringen än struktur och toninnehåll. Den ljudorienterade orkestermusiken fortsattes senare av bland andra Anton Webern med den så kallade klangfärgsmelodiken. Under denna epok utformades alternativa speltekniker, och orkestrarna förstärktes ofta med ytterligare "färginstrument", som saxofon, xylofon eller akustisk gitarr. De flesta av dessa förekom dock alltför sporadiskt för att standardiseras som del av orkestern. Andra tonsättare som Charles Ives behandlade stämutformningen, och arbetade till exempel med två- eller tredelade orkestrar placerade i olika delar av lokalen. Vissa tonsättares verk kom att fordra gigantiska orkestrar (ofta två sammanslagna symfoniorkestrar), såsom vissa symfonier av Gustav Mahler.
Xylofon (av xylo- och grekiska phōnēʹ "ljud/ton"), är ett musikinstrument och tillhör familjen slagverk och gruppen trästavspel. Instrumentet är av idiofon-typ och består av en serie av stämda träplattor/stavar (ibland av plastmaterial) som slås an med klubbor. Varje klangplatta har borrade hål i ändarna som är avsedda för fästning av ett snöre. Snöret sätts sedan fast i ett stativ där det finns metalltappar vilka snörena hänger i. Därigenom blir klangplattorna fritt hängande.
Xylofon på Engelska
- xylophone
