Vad betyder och hur uttalas yrhätta
Yrhätta uttalas yr|hätta.
Yrhätta betyder yster flicka.
Ordformer och varianter av yrhätta
Singular
- yrhätta
- obestämd grundform
- yrhättas
- obestämd genitiv
- yrhättan
- bestämd grundform
- yrhättans
- bestämd genitiv
Plural
- yrhättor
- obestämd grundform
- yrhättors
- obestämd genitiv
- yrhättorna
- bestämd grundform
- yrhättornas
- bestämd genitiv
Yrhätta är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet yrhätta
Laila Westersund scendebuterade blott fyra år gammal tillsammans med sin dragspelande far Ehrling. Hon var själv duktig på olika musikinstrument och började spela dragspel när hon var fyra år, trummor när hon var fem, piano vid nio års ålder och skaffade sig en gitarr vid fyllda femton. 1957 vann hon en amatörtävling i Uddevalla Folkets Park som Hagge Geigert anordnade tillsammans med tidningen Bohusläningen. Det var förmodligen där hon döptes till "Yrhättan från Trollhättan". Yrhättan fick uppträda i Kungsträdgården i Stockholm, hos Topsy Lindblom på Nalen och på Rondo i Göteborg.
Den första boken var Skogslöparen av Gabriel Ferry. Till en början kallades alla böcker för B. Wahlströms ungdomsböcker. De första 25 böckerna i serien var indian- och äventyrsböcker och kostade 1 kr. Nummer 26 från 1919 var den första som vände sig direkt till flickor, "Lilla prinsessan" av Frances Hodgson Burnett. Nr 28, "En yrhätta" av Emmy von Rhoden har undertiteln "En pensionshistoria" för unga flickor. Från och med år 1923 hade ungdomsböckerna gröna ryggar och flickböckerna röda. Sedan 1984 kallade förlaget alla böcker för ungdomsböcker, men de gröna och röda ryggarna bestod tills serien lades ner 2012 med bok nr. 3328.
Ur en yrhättas dagbok: Karsten och jag, Glada dagar (översättning Hellen Lindgren, Gernandt, 1901).
Helen Mathers: En yrhätta (B. Wahlström, 1913).
