Vad betyder och hur uttalas antifascistisk
Antifascistisk uttalas anti|fasc|ist|isk -t -a.
Ordformer och varianter av antifascistisk
Antifascistisk är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet antifascistisk
Gardell är anarkist men föredrar numera att använda termen "frihetlig socialist", och han var under 1990-talet aktiv inom den våldsbejakande och vänsterextrema organisationen Antifascistisk aktion (AFA). Religiöst har han tidigare kallat sig hedning.
Med vänsterextremism åsyftas ofta grupper som vill förändra samhället med våldsmetoder i socialistisk eller annan riktning, som till exempel Antifascistisk aktion och Revolutionära fronten i Sverige, samt Röda armé-fraktionen i 1970-talets Västtyskland och Röda brigaderna i Italien. Samhällsvetenskapen har vare sig en entydig definition av vänsterextremism eller gemensamma nämnare för vänsterextremism.
Efter att Riksförbundet Stoppa Rasismen valt att inte ordna någon motdemonstration vid det högerextrema firandet av Karl XII:s dödsdag i Lund den 30 november 1991 bildade en grupp syndikalister och anarkister gruppen Antifascistisk aktion. På grund av de metoder Antifascistisk aktion använde försvann en del av det breda stöd antirasismrörelsen tidigare haft. I denna aktivistmiljö till vänster om den politiska mitten växte sedan Expo 1995 fram ur Riksförbundet Stoppa Rasismen. Man valde från början att öppna upp organisationen och tog kontakt med samtliga etablerade partier samt olika personer och organisationer i samhället som ställde upp på tidningens plattform.
Under 1930-talet var folkfronter i olika länder normalt breda socialistiska rörelser som ofta visade en stor sympati med Sovjetunionen och hade en tydligt antifascistisk inriktning. Normalt skapades de på kommunistiskt initiativ men kunde inkludera alltifrån socialdemokrater och fackföreningsfolk till liberaler. Komintern hade i början av 1930-talet fördömt de socialistiska partier i Europa som inte sällade sig till Stalin för att vara "socialfascistiska", men ändrade år 1934 taktik till att försöka samla så brett politiskt stöd som möjligt för att bekämpa ökat fascistiskt inflytande.
Under andra världskriget bildades antifascistiska grupperingar i många europeiska länder, i synnerhet de som ockuperades av nazisterna. Efter krigsslutet inkorporerades många av Östeuropas antifascistiska rörelser i den realsocialistiska maktstrukturen. Från sovjetisk sida kom begreppet ganska snart att användas till att omfatta NATO och västlig politik i allmänhet under kalla kriget. Bland annat hade Berlinmuren det officiella namnet "Antifascistisk skyddsmur". Under framförallt Stalins politik i Sovjetunionen breddades begreppet för att brännmärka mycket av den "statsfientliga" oppositionen - bland annat förespråkare för parlamentariska och kapitalistiska statsskick. I Östtyskland menade makthavarna att landet till skillnad från Västtyskland, genom att ha avskaffat kapitalism och upprättat en socialistisk stat, slutgiltigt hade besegrat fascismen. Begreppet antifascism användes samtidigt för att legitimera statsbildningen och eller för att smutskasta opposition. I denna kontext gick det inflation i fascistbegreppet och Folkupproret i Östtyskland 17 juni 1953 beskrevs som ett "fascistiskt kuppförsök" och Berlinmuren som en "antifascistisk skyddsbarriär".
Antifascistisk på Engelska
- anti-fascist, långt
