Befordringsgrund Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet befordringsgrund

1. Tillsättandet av tjänstemän är en viktig del av statsförvaltningen. Myndigheterna följer en viss ordning, beaktar vissa omständigheter, och de personligen intresserade har rätt att kräva att det görs på ett visst sätt. På grund av detta uppkommer ibland befordringsmål, en särskild klass av rättsärenden, där inte endast det formella förfaringssättet är bestämt, utan också de materiella omständigheter som på vilka myndigheternas beslut ska grunda sig på och som därför kallas befordringsgrunder. (källa)
2. Tillika började han göra sig bemärkt på den politiska banan. Redan 1751 tillhörande såväl sekreta utskottet och dess mindre sekreta deputation, hedrades han med samma förtroenden vid 1755–56 års stormiga riksdag och ryckte nu fram i Hattarnas främsta led i deras strid mot hovpartiet och Mössorna. Det är ur hans vassa penna säväl 1756 års tjänstebetänkande, avsett att göra tjänsteåldern till enda befordringsgrund, som ständernas skarpa skrivelser i den s. k. juvelsaken flutit. Han sattes också till utgivare av den s. k. riksdagstidningen, vari hovets missgrepp skoningslöst blottades. Som belöning för sina trogna tjänster blev han av det härskande partiet insatt i den kommission som skulle utarbeta ett visst handelssystem, med ett årligt arvode av 3 000 daler s.m. och förfäktade i densamma för sin tid framsynta åsikter, såsom växelkontorens onytta och nödvändigheten av den cirkulerande sedelmassans minskning. (källa)
3. Rappe var en av Hattpartiets skickligaste och mest oförfärade ledare vid frihetstidens senare riksdagar. Vid riksdagen 1755-56 bekämpade han hovets försök att återupprätta konungamakten. Det var han, som avfattade 1756 års ryktbara "tjänstebetänkande", vilket gjorde ancienniteten till huvudsaklig befordringsgrund på tjänstemannabanan. (källa)