Benstomme synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Synonym till benstomme

• skelett

Vad betyder och hur uttalas benstomme

Benstomme uttalas ben|stomme.

Ordformer och varianter av benstomme

Benstomme är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet benstomme

Vid allvarliga brister på kalcium kan rakit (engelska sjukan) utvecklas. Men även porös och mjuk benstomme, tandskador, muskelkramper, blå fingrar och tår. Kramper kan uppträda i tarmen med förstoppning och katarr som följd. Ofta kan man se skenbara mentala tillstånd som nervositet, sömnlöshet, depression och nedsatt smärttolerans. Nedsatt produktion av magsyra och menstruationssmärtor är andra symptom.

I romarriket var det vanligt med korsfästning. Dock användes den sällan för romarna själva utan för slavar och samhällets lägsta folkskikt vid uppror, högförräderi och sjöröveri. Ofta föregicks korsfästelsen av att den dömde gisslades och själv fick bära tvärslån till korset på väg till avrättningsplatsen. Ofta inträdde döden först efter ett par dagar. Lidandet kunde dock förkortas genom att den dömdes benstomme krossades. Konstantin den store (272-337) avskaffade korsfästelsen i romarriket. I Sverige kan metoden väl närmast jämföras med rådbråkning.

Under det senaste decenniet har enzymbehandlingar använts för några av de nedärvda utvecklingssjukdomarna, i huvudsak de som medför mer allvarliga problem än enbart förminskad benstomme.

Lårben, (latin: os femoris) är det längsta, tyngsta och starkaste benet i människans skelett, och bildar benstomme i Låret. Lårbenet är ledat mot bäckenet (pelvis) i höftleden (art. coxae) och mot skenbenet (tibia) och knäskålen (patella) i knäleden (art. genus).

Rynkor som uppkommer tillfälligt i huden beror på muskelsammandragningar eller på yttre påverkan på huden. Ung hud som rynkas får många små, tunna rynkor, medan äldre hud får djupare fåror, eftersom huden förlorar sin elasticitet med åldern. Åldrandet av huden med permanenta rynkor beror dels på intrinsikala faktorer (egenskaper som uppkommer av själva åldrandet) och extrinsikala (yttre påverkan som UV-strålar, hudsjukdomar, skador, osv). De intrinsikala faktorerna påverkar både mekaniska egenskaperna och själva hudstrukturen. Hudens intrinsikala åldrande leder till minskat kollagen och tunnare elastiska fiber i dermis samt torrare hud. Mekaniska faktorer är följderna som åldrandets förändrade muskelstrukturer och benstomme leder till. Det finns också ett intrinsikalt åldrande i huden - det så kallade kronologiska åldrandet av huden - som troligen beror på telomererna i kromosomerna som med ökad ålder blir kortare och kortare vilket får flera negativa konsekvenser för cellförnyelsen, också i huden. Till det kronologiska åldrandet hör vidare förändrade hormonnivåer och dessas aktivitet i kroppen, vilket också påverkar uppkomsten av permanenta rynkor både direkt i huden och i förutsättningarna. Östrogen är ett av de hormoner som påverkar hudstrukturen, och är ett av de tidigast kända hormonerna som har samband med hudens åldrande. Lägre nivåer östrogen leder till tunnare hud, ökar hudens torrhet men minskar dess elasticitet och mängd kollagen, minskar lipidnivåerna i ytterhuden, med fler förutsättningar för uppkomsten av permanenta rynkor. Det finns dock stora variationer bland folk i hur mycket menopausens minskade östrogennivåer påverkar hudens åldrande, en möjlig förklaring kan vara förekomsten av östrogenreceptorer i huden. Andra hormoner som också skapar förutsättningar för detta är testosteron, tyroxin, melatonin, tillväxthormon, kortisol, D-vitamin, och andra som bland annat påverkar hudens kalciumomsättning. Gravitationen tycks påverka huden genom att göra den slappare.

En röntgenundersökning, röntgendiagnostik eller röntgenologi är en undersökning av kroppens benstomme eller inre organ med hjälp av röntgenstrålning. Kroppen bestrålas med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor, så kallad attenuering. Efter framkallning framträder eventuella skador eller förändringar på röntgenfotot.