Bidevind Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bidevind

1. Skutor, allmogens fraktfartyg, var ofta ketchriggade. Riggen används fortfarande på fritidsbåtar avsedda för långfärdssegling. Segelytan är utspridd på många segel och också storseglet är relativt litet och lätthanterligt. Det är lätt att variera segelytan enligt behov, till exempel så att man i hård vind seglar för fock och mesan. Skonarriggen och den moderna (bermuda)slupriggen är effektivare på bidevind, men har större och därmed mer svårhanterliga storsegel. (källa)
2. På en modern segelbåt utgör kölen förutsättningen för att båten ska kunna kryssa. Kölens uppgift är tvådelad då den dels genom sin vikt ska motverka den krängning som uppstår när vinden drar i seglet och på så sätt vill välta båten, dels minska båtens avdrift, det vill säga benägenheten att driva i sidled i vindens riktning, när båten kryssar eller seglar bidevind. Kölar är monterade med ett flertal grova bultar, kölbultar, mot båtens dödträ upp genom bottenstockar om det är en träbåt. På en plastbåt är det på motsvarande sätt en konstruktion i stål som tar upp belastningen av kölen. (källa)
3. Bidevind/kryss - snett upp (ungefär 45 grader) mot vinden. Seglen är långt inskotade nära men inte vid mitten på båten. (källa)
4. Skonert, även kallad skonare, är ett fartyg med två eller fler master, med stormasten som andra mast, riggat helt eller i huvudsak med snedsegel. Benämningen skonert används i första hand om tvåmastade skonare med råsegelriggad fockmast. Bland traditionella fartygstyper är skonarna de bästa seglarna på bidevind och kryss. (källa)
5. Vid bidevind anhalas seglet med skotet nära centerlinjen, vilket kallas att skota seglet, medan seglet i akterlig vind släpps ut åt sidan. (källa)
6. Tjalk är ett flatbottnat segelfartyg, ursprungligen från Nederländerna. Den är på sidorna, ungefär midskepps, försedd med så kallade svärd, eller stora träskivor i form av ett pärons längdsektion. Svärdet ärörligt kring en bult som genomgår dess smalare ända. Då fartyget seglar bidevind eller i någon riktning med vinden från sidan, släpps läsidans svärd i vattnet för att förhindra den avdrift, som annars, till följd av fartygets flatbottnade byggnadssätt, skulle äga rum. Fartyget, som vid lågvatten avses att kunna stå på botten, är vanligen riggad med en mast med gaffelsegel och tre försegel. (källa)
7. Ett centerbord är en nedfällbar fena på segelbåtar vars funktion är att hindra avdrift i sidled vid segling med vind från sidan (bidevind, halv vind och slör, i sjunkande grad). Centerbord är vanligast på segeljollar och segelkanoter men kan även förekomma på flerskrovsbåtar och i undantagsfall på kölbåtar. Skillnaden mellan ett centerbord och en köl på en segelbåt är dels att centerbordet ärörligt, dels att centerbordet inte innehåller någon betydande barlast och bidrar därför inte till att motverka den lutning som båten får när den seglar med vind från sidan. Det är till och med så att båten lutar mindre om centerbordet dras upp något. (källa)
8. Bermudasegel och stagsegel, som används i moderna segelbåtsriggar, är effektiva i bidevind och halv vind men inte på läns. Dessutom tål båten betydligt mer segelyta på läns och slör. Därför kompletteras segelsättningen ofta med ett stort undanvindssegel, ofta klart större än de andra seglen. Det vanliga är spinnakern, men också till exempel gennaker används. Dessa andra segel kan föras vid högre kurser, medan spinnakern är lämpligast på läns. (källa)
9. Att segla bidevind (från lågtyska "bi de wind" eller holländska "bij de wind" betyder att man seglar "nära vinden"). Dikt bidevind innebär att man seglar så nära vinden som det går utan att man tappar mer fart än det är värt. Då man pinar vind går man så högt att vinsten genom kortare sträcka till ett etappmål inte längre kompenserar förlusten av fart (då seglen drar sämre). (källa)